Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan du acceptera att andra festar utan spriten?

/

I dag startar Faluns första nyktra nattklubb, där folk kan umgås utan spritens närvaro. Men ska det behövas en för Dalarna unik klubb för att kunna umgås utan alkohol?

Annons

"Öl"! vrålade min högskoleklass unisont så fort en kvällsträff föreslogs. Av vilken sort var mindre viktigt. Bara den var billig, och i mängd.

Jag skulle kunna bombardera er i siffror.

Att 365 000 barn och ungdomar lever i familjer där en eller två av föräldrarna har ett riskfyllt drickande.

Att de skador som alkoholen orsakar kostar samhället cirka 45 miljarder per år.

Att i hälften av fallen av kvinnomisshandel i hemmet så är alkohol inblandad.

Men det vet ni redan. Det här är ingen predikan om det vita valet.

Jag är inte nykterist. Jag njuter av ett gott vin, en god drink, eller likören på glassen. Men jag har inget behov av att bli full.

Nog för att jag har blivit det, till den milda grad att jag vaknat i mina egna spyor. En missbedömning av antalet svepta whiskyglas orsakade en mindre trivsam natt, och en evig aversion mot jordnötter.

Jag fördömer heller inte andra som dricker för att bli fulla. Däremot vill jag i min tur inte bli fördömd för att jag väljer bort det.

Kan vi umgås utan alkohol? Har vi fantasi nog till socialt umgänge utan öl- eller vinglaset i handen?

Nio av tio svenskar dricker alkohol. Låt oss vända på det. Det betyder att en av tio inte gör det. Och fler därtill som dricker högst måttligt. Miljontals i Sverige. Tusentals i Dalarna.

Det betyder att du varje dag träffar någon i ditt jobb eller på gatan som inte vill dricka alkohol, eller inte vill festa för att bli full. De märks inte för starkast skriker högst.

De som vrålade "Öl!" gjorde det egentligen inte unisont. Man fick bara det intrycket, för de var flest, och mest högljudda.

Det fanns en handfull i klassen som inte alls var intresserade att dricka, men som inte vågade säga något. För rädslan att bli betraktad som underlig. Konstig. Annorlunda. För normen i detta land är drickande.

Jag är inte mycket modigare själv. Efter min artikel om den nyktra nattklubben Club Choice, så florerade en del kommentarer i min omgivning.

"Ha ha, oj, jag undrar hur tyst det kommer bli."

"Vem kan vilja gå på det."

– Nej, fyllde jag i, det vill ju ingen, och fnittrade. För man vill inte vara annorlunda. Konstig. Underlig.

Om jag är ärlig? Jag skulle inte ha något emot att ta ett fint glas vin på en klubb, men jag har inget emot att inte göra det heller. Jag kan umgås utan alkohol.

Kanske har mitt icke-behov alltid berott på att jag redan har färre hämningar än andra. Grodor hoppar ur munnen på mig ändå. Jag välter glas och ramlar av stolar, jag dansar, och jag pratar mer än gärna med en främling.

Kanske beror mitt icke-behov på att jag har en instinktiv motvilja mot normer. Tyvärr är jag inte alltid modig nog att basunera ut det.

Så det här är min bekännelse. Jag vill inte dricka "öl!" så fort jag ska umgås med någon.

Fotnot: Arrangören Marie Hillner meddelar på Facebook att alla biljetter är sålda. SLUTSÅLT - med andra ord.

Mer läsning

Annons