Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Falugalleri deltar när huvudstaden konstsatsar

Just nu erbjuds en massiv uppvisning i samtida konst på tre stora arenor i Stockholm art week. Maria Backman har besökt Supermarket, där bland annat Galleri Se Konst från Falun deltar, och konstaterar att förändringarna i världen syns i konsten.

Annons

Denna helg pågår i Stockholm en riktig stormönstring av den samtida bild- och formkonstscenen. Sven-Harrys Konstmuseum öppnade häromdagen en utställning med yngre svenska konstnärer, de privata kommersiella gallerierna har sin mässa, Market, och den konstnärsdrivna konstscenen har Supermarket Art Fair. De har förstås olika utgångspunkter, ekonomiskt, socialt, ideologiskt och till en del även estetiskt. Att alla dessa evenemang äger rum samtidigt visar att konsten är en högst levande kulturyttring i dagens Sverige.

Supermarket, som i år firar 10-årsjubileum, finns i Svarta Huset, invid Konstfack vid Telefonplan. Denna konstmässa, från början benämnd som alternativ, har växt med åren och har fått ett verkligen genomslag. I år medverkar omkring sextio konstnärsdrivna gallerier och verksamheter varav många visar flera konstnärer. Med fokus inte på försäljning i första hand utan på nätverkande, kontaktskapande, finner vi förutom de svenska som naturligtvis dominerar, åtskilliga utländska konstnärsdrivna verksamheter från; Iran, Syrien, Ryssland, Albanien och Palestina, dessutom våra nordiska grannländer och västeuropeiska länderna Tyskland, Irland. För konstnärer från Mellanöstern och däromkring är utbytet med kolleger från den övriga världen oerhört betydelsefullt, konsten som aktivt medverkande i samhällsdebatten är som bekant inte möjligt överallt . En konstnär nekades visum för resa till Sverige i samband med mässan, man kan misstänka att myndigheterna är rädda för att hon skulle söka politisk asyl i vårt land. Det finns också en tydlig politisk ingång i många av verken, de stora förändringarna i världen syns i konsten och det handlar om migration, världsekonomi, om vem som definierar tillhörighet och identitet, om religionernas inflytande och terrorhandlingar. Men det handlar också om lek och glädjefyllt skapande, kommentarer om livet och även om de gamla vanliga färg och formövningarna. De konstnärsdrivna verksamheterna drivs ofta ideellt och har inte sällan dålig ekonomi, det märks bland annat i att många av konstverken är små och kan transporteras i bagaget.

Galleri Se från Falun representeras av den finska konstnärsgruppen Glädjemännen. De jobbar med ett kollektivt verk som fortsätter utvecklas under hela mässan. En hejdlös och myllrande gemensam svart-vit målning på papper med tema Hur Man Kan Leva, Bo och Arbeta i Stockholm. Gatuvyer och kartor har hämtats från Google Maps och tolkats om i teckning och måleri. Staden blir ett collage av människor, cykelbud, sopmaskinsförare, bilister, talare och hus, vägar, kyrktorn. Nya bilder sätts upp ovanpå de tidigare, tredimensionella former byggs ut från den platta ytan. Det är gjort med synnerligen gott humör och riktigt skickligt tecknat med pricksäkra iakttagelser av Stockholmslivet från en finsk utgångspunkt. Verket är en blandning av workshop och performance och Glädjemännen har en generös och öppen inställning till det gemensamma konstskapandet. Petri Hytönen ligger på golvet och tecknar, någon annan sitter i en stol och arbetar, nya idéer dyker upp. Mera sånt tycker jag!

I övrigt fastnar jag för en iransk konstnärs väggskulptur, en sorts anordning där två textrullar av textilmaterial kan vevas fram och tillbaka på två cylindrar – vackert och tänkvärt. En oläslig text som döljs inrullad i sig själv.

Jan Cardells musikskulpturer är fina och fascinerande; intrikata byggen av metall, trä och andra material i organiska former där åskådarens medverkan startar ljuden.

Filmverkstaden från Vaasa i Finland visar dels svartvita foton (snygga) och en film av den rumänske konstnären Dragos Alexandrescu om arbetslivets villkor. Utifrån en verklig bakgrund har han rekonstruerat en företeelse som fanns under industrialismens tidigare år – en Lektör eller Läsare läser texter för arbetare under tiden som dessa utför arbetet. För att mildra monotonin, för att arbetarna skulle få viss bildning. Texterna kunde samtidigt vara obekväma för fabriksägaren i och med att arbetarna inhämtade kunskaper om omvärlden och kanske om just arbetsvillkor. Intressant och tänkvärt.

I samband med de respektive konstnärsdrivna och kommersiella konstmässorna finns många intressanta aspekter av konstpolitik och konstekonomi att diskutera och fördjupa sig i. Men det går också bra att bara titta, känna och njuta av konstnärliga uttryck.