Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Extrem skattjakt i Sveriges cache-metropol

Geocaching har blivit en ny folkrörelse. Den moderna varianten av skattjakt har i dag tusentals utövare.
Det finns svårighetsgrader som passar alla. Den mest extrema varianten kan kräva både klätterutrustning och dykardräkt.
En av Sveriges stora cache-metropoler är Hedemora med över 900 gömmor.

Annons

De har samlats vid den 30 meter höga silon strax bakom järnvägsstationen. Kenneth Johansson, som i geocaching-kretsar kallar sig Team Knatos, har ordnat ett event.

Det är 168 branta trappsteg upp till silons tak. Där viner vinden fast utsikten är storslagen åt alla håll. Men det är inte möjligheten att få se Hedemora från ovan som fått människor att åka ända från Stockholm och Västerås.

Deltagarna ska fira sig ner med rep från silons tak och på nervägen öppna en behållare – en cache. Inuti finns en pappersremsa som är en sorts loggbok. Den som hittar cachen ska skriva något.

– Det här den extremaste formen av geocaching, säger Kenneth Johansson.

Varianterna är många och svårighetsgraden går från 1/1 till 5/5. Den första siffran gäller själva cachen och hur den är gömd. Kenneth Johansson berättar att de enklaste cacherna sitter lättillgängligt, till exempel på en stolpe. De riktigt svårfunna är finurligt gömda. Det behövs en del problemlösning och olika ledtrådar för att hitta rätt. Som att kanske lösa ett matematiskt problem eller en gåta.

Siffra nummer två står för terrängens svårighetsgrad. Den lättaste nivån innebär att det går att ta sig fram till cachen med rullstol. En femma betyder extrem terräng som kräver specialutrustning.

De som kommit för att vara med på Team Knatos event har gått kurser i klättring.

– För två veckor sedan firade vi oss ner från Katarinaväggen i Stockholm, berättar Kenneth Johansson som även tagit sig fram till en cache gömd nere i Sala silvergruva.

Han började med geocaching för snart två år sedan och har sedan dess letat på närmare 2 500 cacher. Han har placerat ut några hundra själv också.

I Sverige finns ungefär 60 000 olika gömmor och det kommer nya hela tiden. Den som vill gömma en cache måste först få godkänt av föreningen Geocaching i Sverige. Cacherna får inte ligga närmare än med 161 meters mellanrum.

Kenneth Johansson gissar att Hedemora är snudd på cache-tätast i Sverige. Därför kommer många utövare hit.

– En dag i maj förra året var det mer än 3 800 loggningar i kommunen, på ett enda dygn! säger han.

En titt på kartan visar att det finns cacher gömda i stort sett överallt i världen. Allra flest i USA och Europa, men även i oroliga länder i Arabvärlden, på svårtillgängliga öar och Antarktis.

Kenneth Johansson tycker sig ha märkt att en majoritet av utövarna är i 40-årsåldern. Han har sin egen teori varför:

– Vi växte ju upp med att bygga kojor och det var spännande att klättra omkring på lite farliga ställen, men det är många pensionärer som håller på också. De har ju tid och en del verkar knappt göra något annat.

Tv-spels- och internetgenerationerna visar inte alls samma intresse för geocaching, tycker Kenneth Johansson.

En av pensionärerna som kommit till silon är Bengt Brandel.

– Jag gick i pension den första januari, berättar han innan det är dags att fira sig ner för väggen.

Med viss vånda, Bengt Brandel vill inte gärna titta ner.

Om några veckor ska Kenneth Johansson och några till, ta sig ner från silon nattetid med pannlampa. Då ser man inte hur högt det faktiskt är. En fördel för extrema geocachare med anlag för höjdskräck.