Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evelina berättar om sin dyslexi

Den svenske kungen och kronprinsessan Victoria är det, likaså stjärnskådisen Tom Cruise och IKEA:s grundare Ingvar Kamprad.
Listan över världsberömda och framgångsrika personer med dyslexi kan göras ännu längre om man så vill.
Hur framgångsrik 19-åriga Evelina Östlund kommer att bli lär framtiden utvisa. På onsdag kommer hon i alla fall att befinna sig i Ludvika bibliotek och dela med sig av sina kunskaper.

Annons

Hon hör till den stora skaran av människor som fått kämpa hårt för att brotta ner sin dyslexi på mattan. På en femgradig skala bedömer hon att hennes bekymmer med ord och bokstäver i dagsläget befinner sig i mitten, på 2,5.

Och då bör man veta att Evelina startade med en femma när hon fick diagnosen "grav dyslexi" på mellanstadiet.

I våras gick hon ut gymnasiets vård- och omsorgsprogram med utmärkta betyg.

Under sista gymnasieåret genomförde hon precis som alla andra elever ett projektarbete. Hon valde att skriva om dyslexi, om vad det är, vilka hjälpmedel som finns och vad föräldrar respektive lärare bör känna till.

Resultatet blev en 16-sidig folder som belönades med "MVG", och som har fått stor betydelse när det gäller kunskapen om dyslexi. På Bergaskolan i Smedjebacken har foldern så här långt fått en mindre spridning.

– Men jag vill dela ut den i alla skolor i Västerbergslagen, och helst i färg. Problemet är bara att det kostar, säger Evelina och funderar på hur hon ska få råd att trycka upp tillräckligt många exemplar.

Faktum är att foldern med titeln "Vad är dyslexi?" och med underrubriken "Dyslxei är ignet man skjoar om!", mycket väl kan betraktas som ett utmärkt läromedel i ämnet.

Inte minst för den språkliga texthanteringen. Evelina valde medvetet bort alla krångliga ord. Ändå är innehållet fyllt med information och kunskap som metodiskt beskriver både problematiken och möjligheterna.

Tidningen träffar Evelina i familjen Östlunds villa i Flatenberg. Mamma Anna-Maria sitter med vid bordet:

– Ja, hon ville att jag skulle sitta med, som stöd, påpekar Anna-Maria med ett leende.

Men kanske också för att gestalta insikten om att dyslexi oftast är ärftligt betingat. Skillnaden nu mot då är bara att utbudet på hjälpmedel är betydligt större. Samma sak gäller med skolans kunskaper.

– Jag pluggade exempelvis ingen engelska i skolan. Lärarna tyckte inte det var någon idé i mitt fall, berättar Anna-Maria.

Det var dock mammas erfarenheter och pappa Peters jobb på landstingets hjälpmedelscentral som till stor del medförde att Evelinas svårigheter upptäcktes tidigt.

Misstanken om dyslexin fanns redan när Evelina började skolan. Lärarna tyckte dock att hennes kamp med bokstäverna inte var något att oroa sig över.

– Men vi var envisa, och det blev en utredning som påvisade att Evelina hade läs- och skrivsvårigheter. Men det var först efter en utredning i privat regi som dyslexidiagnosen blev fastställd och sedan fick vi lirka fram remissen till en logoped, tillägger Anna-Maria.

– Jag fick hjälp ganska tidigt jämfört med många andra. Jag har en kompis som blev utredd först under gymnasietiden, berättar Evelina.

Även om utvecklingen av olika hjälpmedel har tagit stora kliv under senare år är dock dyslexi fortfarande kringgärdat av okunskap och till viss del också fördomar.

– Det finns föräldrar som tycker det är "skämmigt" att deras barn inte är lika duktiga som andra barn, menar Anna-Maria.

Men eftersom dyslexi inte har det minsta med intelligens att göra och faktiskt är en ganska vanlig funktionsnedsättning finns det ingen anledning att skyla över eller vänta med problemlösningen.

Mellan fem och åtta procent av den svenska befolkningen anses lida av dyslexi, i olika grad.

– Det skulle säkert vara fler, om fler blev utredda, menar Evelina.

För egen del har hon efter sommarens period av arbetslöshet som varvats med timvikariat inom LSS siktet inställt på att plugga vidare.

– Jag ska bli arbetsterapeut. Jag gjorde en praktikperiod på LSS i Ludvika och tyckte det var jättekul. Och det är det jag vill ägna mig åt, att hjälpa andra.

Annons