Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU-VALET: Okända EU-kandidater i skuggan av Schyman

/
  • Soraya Post och Margaret Gärding (t v) får finna sig i att vara i stort sett okända i jämförelse med Gudrun Schyman.

Annons

"Upp på scenen välkomnar vi Soraya Post, Margaret Gärding och Stina Svensson med en varm applåd."

Om du inte känner igen namnen är det inget att skämmas över. Det är snarare full förståeligt. Men detta är upplysningsvis de tre toppkandidaterna för Feministiskt initiativ i Europaparlamentsvalet.

FI har successivt byggt sin organisation och plattform sedan man bildades i april 2005, och de tre toppkandidaterna till EU-parlamentet har gedigna karriärer och stora erfarenhet av att arbeta med samhällsfrågor.

Det gäller inte minst förstanamnet, Soraya Post, som har varit en drivande kraft i arbetet med att belysa och kämpa för romers rättigheter, vilket naturligtvis är ett oerhört viktigt och hedrande arbete.

Men oavsett hur tunga CV:n kandidaterna själva kan presentera är de inte Gudrun Schyman.

För den gängse väljaren är FI fortfarande synonymt med den förra vänsterledaren och Schymans tunga mediala genomslag har bidragit till att återigen sätta jämställdhet och feminism på agendan.

Men även om Schymans kändisskap bär upp partiet, och gör att det faller en skugga över de andra kandidaterna, är det inte rätt att försöka reducera FI till enbart den populära talespersonen (Stina Svensson är för övrigt den andra).

En viktig förklaring till att partiet nu skördar opinionsframgångar är att man lyckats mobilisera företrädesvis unga engagerade människor runtom i landet, åtminstone i de större städerna.

Genom det breda nätverket av lokala partiaktivister kan FI nå ut, trots att de till skillnad från de etablerade partierna saknar ekonomiska resurser och partipolitisk erfarenhet.

Det råder dessutom ingen som helst tvekan om att FI seglar i medvind. Opinionssiffrorna pekar uppåt och oavsett om partiet tar plats i EU-parlamentet eller inte så blir den här valrörelsen en tacksam språngbräda när partiet siktar mot riksdagen i september.

I grunden är det naturligtvis sympatiskt att den svenska opinionen svarar så positivt på att det förs en feministisk diskussion, även om FI rent konkret presenterar såväl naiva som ogenomarbetade förslag i sina program.

Jämställdhetsfrågorna behöver lyftas och det gäller inte minst i korridorerna i Bryssel och Strasbourg, och FI:s intåg på scenen tvingar andra feministiska partier, eller åtminstone feminister i andra partier, att vässa sina argument.

Om FI lyckas ta mandat i EU-parlamentsvalet är det för att andra partier har misslyckats med att föra ut sin politik på jämställdhetsområdet.

Då är det i så fall Gudrun Schyman vi får applådera.

Annons