Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett kommunfullmäktige helt utan krismedvetande

/
  • Bland ledamöterna som röstade ja till att låna ytterligare 50 miljoner kronor för att bygga om Domnarvsvallen finns Lars Ingvarsson (FP), Barbro Hietala Nordlund (S), Josef Erdem (S), Marie Edenhager (SD), Kenneth Persson (S), Jan Bohman (S), Lena Reyier (C) och Ola Brossberg (S).
  • Jens Runnberg - politisk redaktör.

Annons

När Ingvar Carlsson hade bestämt sig för att avgå vårvintern 1996 åkte han på avskedsturné till arbetarekommunerna. Carlsson, som ingen kan anklaga för att ha varit en passionerad politiker, började plötsligt glöda i talarstolen på Galaxen i Borlänge.

Han sänkte rösten, gjorde en demonstrativ konstpaus när han länge såg ut över partimedlemmarna:

"Släpp aldrig, aldrig, aldrig iväg ekonomin", sade han.

Jag vet inte hur många av dagens fullmäktigeledamöter som var med den där gången. Antagligen ganska många. De som var där har i alla fall valt att idag högaktningsfullt strunta i Carlsson.

Ekonomiskt ansvar som dygd har bytts ut mot ekonomiskt lättsinne som princip. Borlänge har misslyckats med att hålla driftsbudgeten tio av de tolv senaste åren, när kommunstyrelsens ordförande hetat Peter Hultqvist (S), Nils Persson (S) och Jan Bohman (S).

Till bilden av hur Borlänge sköts hör också att kommunen är en av landets skattevärstingar, att lån lagts till lån så att skulderna är bland de högsta i Sverige när de helägda bolagen räknas in och att valfriheten för medborgarna rankas som sämst i riket.

Så står det till.

Det finns allvarliga brister i själva det politiska hantverket, själva utförandet av den politik som läggs fast efter demokratiska val och i fullmäktigebeslut. Ingen gör och kan, helt enkelt. Det är ju rent uselt.

På tisdagskvällen kunde revisorerna inte vänta längre, eller fortsätta med alla dessa gula kort som majoriteten fått för styrningen av Borlänge.

Politikerna prickades. Formellt.

Nämnderna som övertrasserat sina konton med inalles 124 miljoner kronor (!) 2012 kritiserades och tilldelades juridiska anmärkningar: Men hantverket var faktiskt ännu sämre än att nämnderna inte hade någon koll.

Kommunstyrelsen, där majoritetens allra bästa politiker förväntas styra denna miljardkoncern, fungerade inte heller. Fyra av sex finansiella mål uppfylldes inte. Man uppfyllde inte ens den ekonomiska uppsiktsplikt kommunallagen ålägger kommunstyrelsen.

Kommunstyrelsen fick också en anmärkning av revisorerna!

När kommunalrådet Jan Bohman (S) själv skulle beskriva de ekonomistyrningsverktyg som Borlänge länge haft förklarade han att förvaltningarna agerat som att "det var mellandagsrea på budgeten fram till april".

Fundera på det. Kommunstyrelsen i Borlänge tog alltså inte ens reda på hur det gick. Ordföranden för revisionen, Svante Ek (S), beskrev från talarstolen stämningen hos den parlamentariska gruppen revisorer: "Vi är livrädda!"

Detta bemöttes av kommunalrådet Nils Gossas (MP) med att "revisorerna gjort det lätt för sig". De borde enligt Gossas gått helt utanför sitt uppdrag i kommunallagen och föreslagit besparingar. Vad sägs om att kommunstyrelsen där Gossas sitter styr Borlänge i stället?

Ek har goda skäl att vara livrädd. Borlänge saknar helt krismedvetenhet. Med en europeisk jämförelse är Borlänge Kommunsveriges Grekland.

Den uppdaterade helårsprognosen för 2013 tyder på ett nytt stort underskott. Hittills pekar det mot att Borlänge kommer att förbruka 33,5 miljoner mer än vad som finns i plånboken.

Efter revisionens kommunalpolitiska örfil mot borlängepolitikers attityd till nödvändigheten att inte förbruka mer pengar än vad som finns, kunde man tänka sig att ett stukat fullmäktige skulle ta kraftfullt avstånd ifrån att gå in i projekt utanför kärnverksamheten och inte tillämpa en 15-årings logik när det gäller SMS-lån.

Det blev tvärt om.

Efter en kaffepaus hade den eventuellt momentana krismedvetenheten dunstat som en junimorgons dimma.

Det här att hålla på och gneta och spara med skattebetalarnas pengar är antagligen för tråkigt. Att satsa lånade pengar i spektakulära högriskprojekt är väsentligt roligare.

Från åhörarläktaren kunde jag alltmer häpen och till slut desillusionerad höra argument för att låna 50 miljoner kronor till en ombyggd fotbollsarena som "kultur och tradition" (SD), "fotboll är livskvalitet!" (FP), "det är så litet pengar i procent" (FP), "stadens identitet" (S), "det kan faktiskt bli en vinstaffär" (MP), "knattefotbollen behöver förebilder (MP), "det skä va gött å leva i Bålänge" (S), "varje sektor i kommunen har en egen påse pengar" (SD) och - klassikern "sätta Borlänge på kartan" (S).

När debatten började gå mot midnatt på tisdagskvällen föreslog Bohman att alla skulle tala väl om Borlänge i stället för att hålla på och kritisera. "Låt oss inte klä oss i säck och aska!", sade han.

Men det är precis det han borde göra.

Klä dig i säck och aska, Jan Bohman.

Annons