Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erik har haft en lång karriär

/
  • Erik Erntsson, snart 89 år gammal, är skyttarnas skytt i Dalarna och hemma i prisskåpet har han 900 mästerskapsmedaljer – och genom åren har han vunnit över 3 000 priser. Sammanlagt har han nog avlossat miljontals skott under karriären.

Han vann sitt första SM-guld som 26-åring - och sitt sista som 78-åring.
– Ja, det har varit en lång karriär, säger Erik Ernstsson, i dag 88 år gammal – skyttarnas skytt i Dalarna.

Annons

Han ler mjukt där han sitter vid köksbordet i hemmet i Vika. Han är märkt av sjukdom, men medaljerna på väggar och i prisskåp vittnar om en stor – och lång – karriär som gevärsskytt.

Sin första tävling gjorde han som 12-åring hemma i Stora Skedvi.

Sin sista salva sköt han av i Övertorneå.

Då var han 83.

– Då var det uppståndelse. Det var mycket tidningar där och skrev om den gamle gubben...

Fast så sent som ifjol tävlade han i en korptävling.

Då var han 87.

– Det är klart att skyttet betytt mycket under mitt liv. Vi tävlade ju ofta, säger mannen som sammanlagt vunnit 900 mästerskapsmedaljer och över 3 000 andra pris.

Han vann sitt första SM som 26-åring.

Och sitt sista som 78-åring.

Det är 52 år mellan händelserna...

– Båda tävlingarna gick i Skövde, minns han.

Under karriären som både gevärs- och kpist-skytt vann han 21 SM-medaljer.

Han började som markör i Skedvi, som då var en av de bästa skytteklubbarna i landet.

– Vi fick inte skjuta under gudstjänsten. Och Ragnar Skanåker (guldmedaljör i OS 1972) kom från granngården. Men jag trodde aldrig att han skulle bli någon skytt.

Efter Eriks markörinsats gick det av bara farten. Snart nog var han själv aktiv skytt av högsta klass.

– En gång skulle vi skjuta fort, 26 skott på en minut. Då var det bråttom. Men jag fick ihop 16 poäng eller mer per skott och det var ganska bra.

Han minns sin bästa – och värsta – tävling.

– Min bästa tävling gjorde jag i ett Militärmästerskap på bana. Jag vann tio poäng före tvåan. Då kände jag att den tävlingen kunde jag inte förlora.

– Det värsta var ett Riksskytte i Linköping. Jag fick skjuta tidigt på morgonen i uselt väder. Mina resultat höll länge, men på eftermiddagen klarnade det upp och halv fyra sköt några bättre resultat än vad jag uppnått. Det kändes nesligt.

Erik Ernstsson växte upp i Silvberg. Men han gick i skolan i Säter.

– Jag gick 9,5 kilometer till skolan varje morgon. Och hem igen på eftermiddagen. Det var inte tal om skolskjuts på den tiden. Jag fick gå.

– Så tog jag mig till skolan i årskurs 1 och 2. I avgångsbetyget från andra klass stod det att jag varit borta i tre dagar på grund av väderlek. Då var det så mycket snö att jag inte kom fram.

När han slutade skolan jobbade han i skogen som 13-åring åt Bispbergs hytta.

Han skötte torghandeln åt en handelsträdgård och han jobbade i gruvan.

Rekryten ville han göra i Östersund.

– Varför då, frågade man vid mönstringen. Ja, jag visste ju att det fanns duktiga skyttar i Östersund, och jag ville lära mig mer.

I många år drev han ett entreprenadföretag – men nu har sönerna tagit över verksamheten.

– Vi har nog ett tiotal anställda, säger Erik, som med vemod ser hur skyttet i länet hamnat på skuggsidan.

– Förr kunde det vara 500 anmälda till tävlingarna. Nu är det knappt 20, säger han besviket över skyttets nedgång i länet.

Annons