Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Engagerad textillärare och violinist i Bjursås – minnesord över Carin Elisabet Henriksson

Carin Elisabet Henriksson, Sollefteå, har lämnat oss. Carin var född i Nygården Grenås Hammerdal, 14 februari 1943, dotter till Hans och Magnhild Henriksson, med en äldre syster och yngre broder.

Uppväxten på gården och kamratandan bland byns ungdomar präglade Carin. Första skolåren, i Grenås med sina jämnåriga. Sedan Realskolan i Hammerdal. Efter utbildningar i Östersund och Kälarne kom hon in på Husliga seminariet i Umeå och utexaminerades till textillärare.

Sedan blev det 13 år i Bjursås i Dalarna. Carin var också med som violinist i orkesterföreningen Lyran i Bjursås. Våra pojkar Bo och Lars föddes på Falu BB. Både Carin och jag var från Jämtland så vi bestämde oss för att söka oss hemåt från Dalarna. Vi flyttade in i Björknäsets skola i Graninge.

Carin engagerades omgående i deras projekt med framtagandet av deras hembygdsdräkt. Det vävdes, syddes ett 30-tal Graningedräkter i bygden. Hon ledde även bygdens kvinnor i att sticka ”tvåändsstickning”. Fick även i uppdrag att knyppla och sy ny Altarduk till Graninge kyrka, med högtidlig invigning.

Vi flyttade in till Sollefteå 1985.

Vuxenskolan Sollefteå engagerade Carin som kursledare i vävning, sömnad och tvåändsstickning. Vikarie till slöjden i kommunen, timmar i slöjd på byskolorna i Lökom, Para, Ön samt centralt i stan. Hon hade även slöjdtimmar på Vemyra ungdomshem.

Efter att ha vikarierat i byskolorna och lärt känna barnen där, fortsatte Carin som omtyckt och engagerad textillärare för högstadie- och särskoleelever på Vallaskolan. Efter åren på Vallaskolan engagerade hon sig i och vidareutvecklade Gudlav Bilder-skolans Hantverksprogram. Under åren i Sollefteå kommun, fram till pensioneringen hann Carin med att jobba med elever i alla åldrar, från lågstadieåldern till de vuxna eleverna på Hantverksprogrammet, alltid lika omtyckt. Att Carin var välkänd och omtyckt märkte vi i familjen ofta när vi tillsammans med Carin uträttade ärenden i centrum och Carins gamla elever gav sig tillkänna och kom fram och pratade minnen.

Sina tre barnbarn hann Carin träffa innan hennes minne började svikta.

Hon var så god och glad, och lämnar bara vackra minnen kvar.

Familjen genom Torbjörn Eriksson