Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En värld i gungning

/

Annons

Han stod där på balkongen som så många gånger förr, redo att hålla tal inför de tusentals som samlats på torget. Nationen skulle lugnas och sluta upp bakom ledaren. De oroshärdar som blossat upp här och var skulle släckas.

Runt om i landet hade folk samlats för att se tv-sändningen. Till det yttre var allt precis som det varit så många gånger tidigare, men den här gången hände det som dittills varit otänkbart: Den stora folkmassan började bua. Vad tänkte Rumäniens president Ceausescu i det ögonblicket? Kände han sig missförstådd? Häpen? Förrådd? Eller rent av genomskådad?

Bilderna i tv-dokumentären om händelserna i Rumänien kring julen 1989, den märkliga rättegången mot presidentparet, domen, avrättningarna och de döda kropparna, de var starka. Men framför allt tänker jag på ögonblicket av förvirring på balkongen, när han insåg att nu går det inte längre, att nu är det över. Ceausescus flackande och förvånade blick när missnöjet mot honom både sågs och hördes, sa allt.

Rumänien hade blivit en av de fallna brickorna i det märkliga Dominospel som uppstod när det östblocket föll sönder och samman. Invånarna i land efter land hade fått nog. De ville ha något bättre. Om det fick det är en annan sak.

I Libyen styrde sedan slutet av sextiotalet den egensinnige Muhammar al-Gaddafi. Men när grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi tände eld på sig i protest mot regimen i Tunisien, spreds gnistor längs den afrikanska medelhavskusten.

En av dem träffade Libyen, började pyra och flammade upp. Även för Muhammar al-Gaddafi måste det ha funnits ett ögonblick då han insåg att elden inte skulle kunna släckas. Men att ge upp var det inte tal om. In i det sista vägrade han - kusligt likt Hitler på sin tid - att acceptera det ofrånkomliga.

I ungefär samma läge som Ceausescu och Muhammar al-Gaddafi var, befinner sig just nu president Bashar al-Assad i Syrien. Det otänkbara börjar bli tänkbart även där. Historiens små gnistor från totalitära system har än en gång tagit fäste och flammat upp. Kanske har värmen redan nått presidenten.

Men även uppe hos oss känns lågornas hetta, men från södra Europa. Det kapitalistiska systemet tycks vara i gungning. Fler och fler länders ekonomier är illa ute och något tycks vara fundamentalt fel.

Kanske fanns det en gång, eller finns snart någon som kan visa den rätta vägen för mänskligheten. Det kan vara någon som i morgon kommer att födas i en bergsby i Chile, i Shanghai, i ett rum på BB i Falun eller kanske rent av i ett stall i Mellanöstern.

God Jul!

Mer läsning

Annons