Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En uppriktig vän av Dalarna – minnesord över John Crafoord

Översten vid Kungl Dalregementet, John Crafoord, Drottningholm, blev 96 år gammal. Han föddes 1924 i en militärsläkt, som kommit till Sverige från Skottland under tidigt 1600-tal.

Efter studentexamen i Stockholm inledde han sin officersbana 1942 vid Svea Livgarde, för att två år senare, först vid Dalregementet, därnäst vid Jämtlands Fältjägare och Hallands regemente, framgångsrikt stiga i graderna.

1972 blev han överste i Generalstabskåren. Återvände senare till Dalregementet – och var därvid under flera år utsänd som försvarsattaché i Helsingfors.

Sedan han lämnat den aktiva tjänsten i Försvaret åtog han sig ansvaret för Gripsholms slott, där han i åtta år verkade som slottsfogde.

Under min värnpliktstjänst 1955 på Dalregementet utbildades jag till skytteplutonchef. Och ansvarig för utbildningen var dåvarande löjtnanten Crafoord. När jag var klar på hösten blev jag civil igen, och föga anade jag då att min väg 49 år senare skulle korsa John Crafoords på nytt. Men det var just vad som hände.

2004 blev jag på Militärsällskapet i Stockholm introducerad i en kamratförening som kallar sig Tisdagsklubben. I den möts Dalregementsofficerare varje vecka för att umgås i sällskaplighet och vänskap. Där återsåg jag John – och fann honom i den miljön vara som fisken i vattnet. På sitt lugna och humoristiska sätt deltog han i minnesberättandet, och i diskussioner i vitt skilda ämnen, där hans mått av kunskaper, bildning och intellekt alltid imponerade.

Så snart jag började skriva på min bok om Dalregementets musikkår, ställde han, som var van vid sådant, genast upp med värdefulla tips.

En uppriktig vän av Dalarna var han, med hustru från Mora och sommarställe i Siljansnäs.

En fin människa och en mycket god vän finns ej mer. Ett sådant tomrum han lämnat efter sig. Men vi tisdagsklubbister som går vidare skall fortsätta att träffas, och då alltid tänka på John med värme och saknad.

Lennart Franzén, Falun