Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"En tornado av prestationsångest sveper över alla elever"

Det är vårtermin, vakna alla nior och gymnasieelever, nu ska vi testas. Det är viktigt. Om vi inte lyckas med det här är våra liv hopplöst förstörda och meningslösa. Vakna och prestera!

Denna lilla röst som ekar i allas våra huvuden är det mest ljuvliga av alla vårtecken. Det är som om en tornado av prestationsångest sveper över alla elevers huvuden. Själv står jag i mitt i GY11-träsket och kommer liksom inte loss. För att lyckas måste jag på ett nyanserat, utförligt, fördjupat och träffsäkert sätt, välanpassat efter situation och vad som är relevant ta mig igenom varje prov och uppgift, i varje kurs, i varje ämne… Gissa varför alla är så glada på studentdagen.

Det är inte lätt nu när skolans huvudsakliga syfte är att få eleverna att prestera, i stället för att lära sig. Visserligen utesluter det ena inte nödvändigtvis det andra. Det är bara det att kampen i träsket tar så lång tid att ibland finns det väldigt lite utrymme kvar för utveckling.

Det vore bättre om den huvudsakliga tanken var att alla skulle lära sig så mycket som möjligt efter bästa förmåga. Då skulle det finnas utrymme för svagheter och speciella talanger. Som det ser ut nu är vi alla renässansmänniskor med goda förmågor inom allt. Och det kan vara svårt när man är stressad, trött, nervös och inte ett dugg övernaturlig.

Ett enda dåligt prov kan göra hela din betygssituation osäker. När jag gick i nian och skulle göra det nationella hörförståelseprovet i engelska hände en grej som kunde ha sänkt hela mitt betyg. Mitt under den så kallade viktiga, svåra frågan i provet som är avgörande för slutbetyget gick mitt bälte sönder. Och inte bara sönder på vilket sätt som helst – metallen sprack mitt itu. Så jag hörde ingenting av frågan, jag satt bara och stirrade häpet ner i skrevet.

Stressen slutar inte där, nej, då skulle det vara uthärdligt. Det är dessutom viktigt att extrajobba, skaffa sommarjobb (för yrkeserfarenheten och pengarnas skull) och försöka hålla i gång övriga intressen och ett socialt liv (för den mentala hälsans skull).

Då detta i grund och botten är en olöslig ekvation försöker man, eller i alla fall jag, distrahera mig själv med andra saker emellanåt. Det kan vara att jag ser en film/läser en bok tillsammans med en godispåse, det kan vara att jag går och tar en fika med mina vänner eller så kan det vara något annat sätt att bli tjock och fattig på.

Kan vi inte bara ta några steg framåt, tänka om och kanske inte bara ta för givet att det är vi ungdomar som är lata.

Vakna! Det kan finnas bättre sätt att lösa svenska skolans prestationsproblem än att få var och varannan elev att gå in i väggen.