Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En suverän avslutning med The Soundtrack of our lives

En avslappnad urladdning. Det låter paradoxalt, men var just vad The Soundtrack of our lives bjöd på när de besökte Liljan under sin avskedsturné.

Annons

Det känns nästan overkligt att tänka sig att The Soundtrack of our lives har funnits hela sjutton år. Och samtidigt så känns det overkligt att tänka sig en tid innan de fanns. Under den tiden har de alltid varit trogna sin vision och det är väl också därför de lägger av. Det är klart nu.

På Liljan har de publiken med sig från första stund. Frontaren Ebbot Lundberg tycks vara på ett riktigt gubbmysigt humör och bandet är i sitt esse. De får snabbt till ett ordentligt grundsväng som håller sig kvällen igenom. De spelar med både pondus och lekfullhet.

Naturligtvis har de hur många gulkorn som helst att välja bland och de plockar låtarna med fingertoppskänsla. Vi får exempelvis en underbart kaotisk Confrontation camp, en skönt flummig Faster than the speed of light och en mäktig Galaxy grammophone. Märkligt nog så tycker jag att klassikern Instant repeater '99 känns seg, blek och uttjatad.

Avslutande Mantra slider (den bästa låt Stones aldrig skrev) blir däremot en strålande final. Det kändes fint att kunna avrunda relationen med ett av de bästa svenska banden någonsin på det här sättet.