Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lösning som gillas

Annons

Förslaget om att ersätta tv-licensen med en skatt som i fortsättningen ska finansiera produktionen av tv- och radioprogram är formulerat på ett sätt som innebär att våra politiker i olika läger kan köpa förslaget till lösning. Utredningen, som presenterades i går, föreslår att dagens tv-licensavgift ska ersättas med en skatt som ska betalas av alla över 18 år som har en beskattningsbar inkomst.

Sund skepsis inför förslag som kan innebära en ökad politisk inblandning i verksamheten är bra, men frågan är om inte kritikerna stirrar sig blinda på ordet skatt. Enligt förslaget ska inte den nya skatten ingå i statsbudgeten, utan betalas ut från ett särskilt konto på Riksgäldskontoret. På så sätt vill man förhindra klåfingriga politiker från att lägga sig i verksamheten.

Hur man än ser på den föreslagna skatten som en finansieringslösning går det inte att komma ifrån att tv-licensen alltmer har kommit att spela ut sin roll. Avgiften är kopplad till just ett innehav av en tv. Men i dag sker allt mer av mediekonsumtionen via datorer och mobiltelefoner. Det är än så länge gratis. Dessutom är licensskolket tämligen omfattande. Enligt utredningen struntar cirka tolv procent av hushållen i att betala avgiften.

Däremot är det tveksamt om utredningens förslag kommer att innebära mer pengar till public service-företagens grundläggande verksamhet. Utredningen utgår i stort sett från att den nuvarande kostnadsnivån hos företagen ska behållas.

Den framtida finansieringen av public service-företagen är en viktig fråga, men till syvende och sist är det ändå kvaliteten i utbudet och frågan om Sveriges televisions, Sveriges Radios och Utbildningsradions oberoende mot staten och andra aktörer i samhället som borde vara den väsentliga frågan att diskutera.

Här finns det också anledning att vara mer vaksam – djävulen återfinns som bekant i detaljerna. Inte minst rör det frågan om den så kallade förhandsprövningen, som innebär att företagen själva ska anmäla nya permanenta programtjänster eller andra tjänster av större betydelse till regeringen för godkännande. Trots att denna prövning ännu inte har gått att utvärdera föreslår utredarna att den ska vara kvar, för att möta kritikernas krav på att den ska tas bort.

Annons