Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En framtida besiktning

/

Annons

En dag låg kallelsen i postlådan. Väntad, men en smula fruktad. Tid för årlig besiktning är reserverad för dig stod det med plats, datum och klockslag angivna.

Tankarna började vandra. Finns det några fel? Kända eller dolda? Nja, några få har jag kanske lagt märke till, men inga allvarliga vad jag vet. Det ska nog gå bra.

Nej, det är inte från den gamla invanda bilprovningen, inte heller någon från det nya påfundet som likt sprängningen av det gamla apoteksväsendet ska göra det så mycket enklare, billigare och valfriare för oss medborgare. Kallelsen kommer från vårdcentralen. Och den är inte skickad i nutid, men i en snar framtid.

Jag kommer dit i god tid, knappar in mitt personnummer, får ett könummer och sätter mig att vänta utanför de två dörrarna. Så kommer siffran upp samtidigt som en av dörrarna öppnas.

Min besiktningsman hälsar mig välkommen. I handen har ett oifyllt protokoll. Han fäster elektroder på mig och pekar mot rullbandet. Jag börjar springa. Under tiden får jag titta på tavlan med bokstäver och högt rapportera vad jag ser.

Han tittar på rullbandets visare på väggen samtidigt som han lyssnar på min uppräkning av bokstäver. Pennan rör sig på protokollet medan jag svettig försöker tyda den näst understa bokstavsraden.

Kunde jag inte läsa hela raden i fjol? Mina tankar skingras snabbt när han vinkar fram mig till nästa station. Hörlurar på. Det piper och tutar – ibland.

Dags för den sista stationen. Han plockar fram sladden och sätter i kontakten. I min nacke. Jag minns hur debatten gick. Skulle kontakten sitta strax under armhålan, på insidan av låret eller i nacken? Det blev ju, som alla vet, i nacken.

Jag kastar en blick och försöker tyda hans ansikte. Nöjd? Bekymrad? Förfärad? Tio långa, oroliga sekunder. Till slut kopplar han ur kontakten. Jag drar ett djupt andetag. Dags för domen.

Tja, säger han och tittar på sitt ifyllda papper. Det var ju... så där. Han vänder protokollet mot mig. Jag tvekar, kastar en blick, sedan två, och ser sedan resultatet av min kontrollbesiktning:

Nedsatt hörsel.

Bara en notering.

Vänster stortå. Lite glapp.

Etta. Kan släckas vid närmaste vårdcentral.

Höger tumme. Allvarliga förslitningar.

Tvåa. Remiss till reumatologen för utredning och åtgärd. Ombesiktning.

Nedsatt synförmåga.

Tvåa. Till optiker, eventuellt nya glasögon. Ombesiktning.

Magsår.

Trea. Gåförbud. Inläggning, operation och förhoppningsvis en ombesiktning.

Nej, än är vi är inte riktigt där. Men vem vet vad som i morgon ligger bland julkorten och reklambladen i postlådan.

Mer läsning

Annons