Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En dansk skalle mot svenska vänsterväljare

Socialdemokraterna är nere på valresultat som historiskt sett betraktats som katastrofala. Det parlamentariska läget är mycket oklart. Väljarna vet inte alls vad som gäller.

Tror ni det handlar om Sverige? Nej, det är Danmark detta gäller.

Något klart regeringsalternativ på vänsterkanten fanns inte för de danska väljarna att ta ställning till det senaste valet. S och Socialistisk folkeparti (SF) (grön vänster) backade båda, S till låga 24,9 procent. Helle Thorning-Schmidt (S) bildade ändå regering med socialliberala Radikale venstre (R) och med partiet allra längst till vänster, Enhedslisten, som stödparti.

Regeringen har varit impopulär, haft svårt att få något gjort och har tvingats hantera sprickor både i och mellan partierna.

I går sprack Danmarks regering formellt på en symbolladdad fråga om det statliga energibolaget. Det politiska bråket om bolaget gäller dimensioner som statligt ägande, insyn i en den politiska processen, grön el, aversion mot riskkapitalister, huruvida företagsledningen tjänar på affären och vilket mandat en partiledare har att förhandla för ett partis räkning.

Den nya regeringen kommer bara att innehålla ministrar från S och R, SF lämnar regeringen och partiledaren Annette Vilhelmsen bedömer sig vara i sådan otakt med sina medlemmar att hon avgår.

Thorning-Smith har rutin på kaoset. Detta blir tredje gången sedan valet hon ombildar regeringen (men första gången utan SF).

Det här är naturligtvis ett lika anmärkningsvärt som intressant politiskt förlopp, både för att det äger rum i ett grannland som har haft S som tongivande parti i decennier och för att det blixtbelyser den svenska regeringsfrågan återigen.

På den högra planhalvan är saken ganska enkel i Sverige. Man går tillval samlat och med gemensam regeringspolitik. De gångna åtta åren har varit en mycket lugn resa. Inga meningskiljaktigheter som blommat ut i avgångar eller sprickor.

Just nu ser det ju inte ut som att alliansen får förtroendet, och två allianspartier hänger vid fyraprocentsavgrunden, men det är långt till valet och ingen behöver tveka om politiken.

På den vänstra planhalvan vet vi mycket litet. Lagledaren kan inte presentera någon regeringspolitik för väljarna att ta ställning till och har dessutom presenterat en egen ranking av tänkta samarbetspartners, som placerar MP i foajén och FP, V och C i vänthallen (ett rum C och FP inte vill vistas i).

Att någonting är ruttet i Danmark vet vi. Fallet Danmark visar också att risken för att rötägg letar sig in i S regeringssoppa är alldeles uppenbar. Och då skär sig hela soppan.