Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En bokstavligen magisk personlighet –Minnesord över Adam Inczèdy-Gombos

Adam Inczèdy-Gombos, fotograf, journalist, översättare och författare, Säter, har avlidit i en ålder av 80 år. Han var ungersk baron, den siste med detta anrika namn, från en Europas äldsta adelsätter. Närmast sörjande är döttrarna Petra Nielsen, Paula Nielsen och Carla Abrahamsen.

Adam föddes 1940 i Kerepesch utanför Budapest, men bodde sina första år i Paris där hans pappa var diplomat. När föräldrarna skildes sattes sönerna, utan pengar, på fina internatskolor i Tyskland och Schweiz. De blev inte som andra elever hämtade på loven. Mamman bodde som omgift på Ökna säteri utanför Katrineholm. Fadern satte sina tonårssöner på tåget från Paris med en adresslapp dit runt halsen. De stiliga franska ynglingarna integrerades med rekordfart i societetens sällskapsliv.

Om sin bisarra barndom och ungdom kunde Adam berätta sorgliga historier med sådan humor att de som lyssnade skrattade i stället för att gråta. Han var en mångbegåvad mångsysslare som hann mycket, i många länder. Under några somrar på 70-talet var han en hyllad dj i Calvi på Korsika, där han även var med och ordnade att staden fick sin första ambulans.

Via Nairobi, Malindi, ön Lamu i Kenya och senare en period i Brasilien, landade Adam i Paris. Där kontaktade jag honom 1989, för att få hjälp att

översätta ”Mandarinerna” av Simone de Beauvoir. På 1960-talet hade jag bott i samma kvarter som Adam och Monica Nielsen i Vitabergsparken.

Efter ett år blev vi ett par privat, bosatta på Lekholmen i Västerdalarna, i en relation som höll i 12 år. Därefter bodde Adam i Säter. I samarbete med filosofen Eva Gothlin gjorde vi en nyöversättning av Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” från 1949, den första kompletta utgåvan på svenska, utgiven av Norstedts 2002.

Adam var ett språkgeni med unikt gehör för valörer på de många språk han behärskade. Dit hörde såväl spanska och portugisiska som swahili men till hans sorg inte ungerska. Däremot limska, det mål som talades kring Lekholmen i Västerdalarna. Vid en vistelse på Centre Culturel Suedois i Paris fann jag honom samtalande på det språket med föreståndaren, kulturrådet Sonja Martinson Uppman, som själv hade rötter i Lima.

Den bok om sitt liv som han hade påbörjat när vi träffades publicerades i

en annan form än han planerat när ”Adams bok” kom ut 1999: En kombination av fragment från uppväxten och en berättelse om tillvaron med bipolär sjukdom och kampen mot en dysfunktionell psykiatri. Adam var en bokstavligen magisk personlighet. Hans sjukdom orsakade mycket lidande, men han kommer att bli ihågkommen för all den glädje och kärlek han spred.

Åsa Moberg Boije