Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Emma Høen Bustos: Därför är Andersson Sparring dagens hjältinna - anmälan är bättre än uthängning på Facebook

Annons

Vid 11-tiden på onsdagen kom domen: förra statsrådet Eskil Erlandsson frias från anklagelserna om sexuellt ofredande. Stockholms tingsrätt anser att Falupolitikern Camilla Andersson Sparrings berättelse är trovärdig men inte kan styrkas av vittnen.

LÄS ÄVEN:

Därför friar tingsrätten Eskil Erlandsson (C) från åtal om sexuellt ofredande: Här är domskälen

När jag kontaktar Andersson Sparring för en kommentar är hon "livrädd" för att prata med journalister. Hon vill "inte bli åtalad för förtal".

Med flera #metoo-relaterade domar färskt i minnet (Cissi Wallin fälldes senast i måndags för grovt förtal mot Fredrik Virtanen) är Andersson Sparring osäker på var yttrandefrihetens gränser egentligen går.

Hon är inte ensam.

"Patriarkatet sätter munkavle på brottsoffer" och "lagstiftningen gör offer till förövare" är kritik som har framförts från diverse skribenter och feministiska företrädare. Men frågan förtjänar en mer nyanserad analys än så.

På många sätt går förtalslagstiftningen emot människors intuitiva känsla för rättvisa. Har vi verkligen en yttrandefrihetslag som förbjuder kvinnor att berätta om sina erfarenheter av sexuella övergrepp?

Det enkla svaret är: Ja, i vissa fall. Det nyanserade svaret: Självklart inte.

Du har alltid rätt att anmäla brott. Du har alltid rätt att tala fritt om dina upplevelser till polis, vårdpersonal och terapeuter. Men, och det är den här biten som många upprörs över: Det spelar ingen roll om det du säger är sant eller falskt – rätten till din egen berättelse innebär inte en oinskränkt rätt att sprida den till vem som helst.

När ett flertal domar nu har riktat strålkastaren mot detta juridiska faktum kommer många kvinnor oundvikligen att avskräckas från att dela med sig av sina erfarenheter av sexualbrott. Men det behöver inte vara ett bakslag för den feministiska rörelsen.

Visst kan förtalslagen kännas oförståelig för många. Men viktigt att komma ihåg är att den i många fall också verkar som ett skydd för kvinnor.

Det påpekar författaren Katarina Wennstam i en DN-intervju, där hon lyfter det faktum att förtalslagstiftningen har varit ett effektivt verktyg mot både spridning av intima bilder och offentlig förnedring av sexuellt aktiva kvinnor.

Att gränserna mot internets tendens till offentlig skampåle nu klargörs är något som borde välkomnas.

Detta är oerhört viktigt att komma ihåg: Camilla Andersson Sparrings berättelse höll så pass hög trovärdighet och innehöll sådana omständigheter att åklagaren förväntade sig en fällande dom. Annars får inte åklagare väcka åtal!

Erlandsson friades, men hanteringen av fallet bör ses som en uppmuntran till att använda rättsliga instrument för att fälla dem som begår övergrepp.

Det är ett mycket bättre alternativ än de informella informationskanaler som kvinnor tidigare upprättade för att identifiera individer som bäst borde hållas på armlängds avstånd.

Att Andersson Sparring valde att polisanmäla i stället för att hänga ut är något hon bör vara stolt över.