Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elin Henriksson: Hon misstolkar att små pojkar inte ska få leka med bilar

Annons

Ebba Busch Thor (KD) har den senaste tiden gått till attack mot vad hon kallar ”genusflum” i regeringens förslag om ny läroplan för förskolan.

Vad hon reagerat mot är dels att orden ”flickor och pojkar” bytts ut mot ”barn” och dels en formulering om att alla som arbetar i förskolan bör ”inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen utöver könsstereotypa val”.

Hon anser att regeringen i stället borde satsa på bättre arbetsvillkor och mindre barngrupper.

Men det finns ingen motsättning mellan mindre barngrupper och att arbeta för mer flexibla könsroller. Snarare tvärtom. Med mer personal per barn kommer det finnas mer utrymme för pedagogerna att främja barnens utveckling, på alla plan.

Däremot finns det en motsättning i att säga sig vilja verka för jämställdhet och att motverka en progressiv förskola.

Det är ordet ”utmana” i citatet ovan som stör Busch Thor. I sitt sommartal sa hon ”Notera ordvalet. Det handlar alltså inte längre om att det ska finnas valmöjligheter.”

Men i läroplanen slår man också fast att det är viktigt att verka för individens frihet och att ”Många valmöjligheter ger ökade förutsättningar för barnen att bredda sina lekmönster och val av aktiviteter”.

Det är oklart vad som är problemet med att skriva barn i stället för flickor och pojkar. Luddiga påståenden om att könsrollerna suddas ut och att vi inte får glömma att det finns två kön är den enda motiveringen.

För övrigt har detta en motsvarighet i den skolplan för grundskolan som KD förordade under sin tid i alliansregeringen. Inte heller i den finns orden flicka och pojke, utan barn och elev.  

I sommartalet återgav hon också ett samtal med bekanta, som fått både en pojke och en flicka. Så fort pojken kunde välja själv valde han att ”brumma med bilar” medan flickan inte ville titta åt annat än dockorna, berättar hon.

Uppenbarligen vill hon antyda att grunden för valen är medfödda. Men varken dockor eller leksaksbilar kan kopplas till evolutionen. I stället synliggör hennes exempel hur tidigt barn lär sig upptäcka mönster och anpassa sig till hur vuxna förväntar sig att de ska agera.

Ett annat exempel på det är att både färgade och vita barn helst leker med vita dockor, när de får välja själva. Det borde alltså vara tydligt att även barn tidigt är påverkade av socialt inlärda föreställningar som behöver utmanas.

Poängen är inte att begränsa valfrihet eller tvinga barn att bryta mot normen. Men för att barnen när de blir vuxna ska kunna välja om de vill leva i enlighet med könsnormerna eller inte krävs att de som barn fått uppleva att alla alternativ står till buds.

Detta verkar Busch Thor ha missförstått när hon i Expressen skriver att ”Fridolin har pekat med hela handen: en tvåårig flicka ska inte längre leka med dockvagnen.”

Samma sak gäller Sara Skyttedal (KD) som i en SVT debatt ville göra gällande att Gustav Fridolin (MP) vill att personalen i förskolan ska ta ifrån flickor deras dockor och pojkar deras bilar.

Skyttedal och Busch Thor verkar ha missat att förskolepedagoger har 3,5 års utbildning. Annars borde de förstå att pedagogerna har mer sofistikerade sätt att arbeta med jämställdhet än att rycka leksaker ur händerna på barnen. Som att garantera att flickor får ta plats och att pojkar får vara ledsna.

Våldet mot kvinnor är utbrett. Pojkars skolresultat är sämre för att det är tjejigt att vara duktig i skolan. Män och pojkars benägenhet att söka hjälp vid psykiska problem är lägre än kvinnors. Kvinnor är fortsatt överrepresenterade i sjukskrivningar för stress.

Det borde vara uppenbart för alla att vi tidigt måste börja motarbeta destruktiva könsroller.

Ebba Busch Thor greppar efter halmstrån. Och offrar barnens framtid för en plats i riksdagen.