Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elggrens kaffekonst engagerar

Konceptkonstnären Leif Elggren har byggt en hel utställning med kaffet som redskap. Maria Backman möter stor humor, engagemang och en tanke om undersökande av människans villkor och frihet.

I dagens största morgontidning skriver Johan Esk om en radiointervju med Marcus Allbäck angående det svenska fotbollslandslagets fiasko i matchen mot Österrike på tisdags kvällen att ”Han kunde lika bra sagt att han trodde på tomtar och vättar och tecken i kaffesump också.” Ja, den folkliga seden att spå framtiden i kaffesump finns fortfarande, både i fotbollen och i konsten.

Leonardo da Vinci skrev i sin Trattato della pittura (Traktat om måleriet) om sin metod att ”stimulera uppfinningsförmågan”. ”Du bör titta på vissa murar med fläckar av fuktighet, eller på stenar med ojämn färg. Om du måste uppfinna några bakgrunder blir du i stånd att i dessa se något som liknar gudomliga landskap, smyckade med berg, ruiner, klippor, skogar, stora slätter, kullar och dalar i stor mångfald; och sedan ser du också drabbningar och underliga figurer i våldsam aktion, ansiktsuttryck och kläder och en oändlig mängd saker som du blir i stånd att förvandla så att de får sina fullständiga rätta former…/”

Figurer och föremål stiger fram för blicken ur den slitna ytan – det kan kallas projektion - de kan förvandlas imaginärt och därigenom relateras till vår verklighet. Konstnären kan förvandla de (skenbart?) slumpartade fläckarna till meningsfulla former. Projektion, eller projicering, är också en term inom psykoanalysen som där innebär att man förlägger sina egna känslor och motiv till en annan person, i synnerhet de känslor man inte vill se hos sig själv. Man tolkar tecknen, i det här fallet slumpens former, i andra fall konstverk, litteratur, tankar och så vidare utifrån egna övertygelser. Det här är en lång tradition inom filosofin och idéerna om konst; redan filosoferna i det antika Grekland talade om slumpens roll för uppfinningar i konsten. Plinius berättar om en målare som försökte återge fradgan kring en hunds mun, han arbetade förgäves tills han i förtvivlan kastade en fuktig svamp mot sin målning och plötsligt såg att den effekt han så strävat efter med ens fanns där. Runt förra sekelskiftet talade Freud om projiceringar, det fria associerandet och här finns Rorschachtestets bläckfläckar som exempel på metoder för diagnosticera en persons psyke genom att påvisa hur hens tolkning styrs av de egna attityderna och förväntningarna.

Här finns en ständig och ofta outtalad fråga om var gränsen går mellan psykologiserande och konst. Finns det en gräns? Och har den i så fall någon betydelse?

Leif Elggrens utställning på Galleri Se består i ett drygt tjugotal brunfläckiga bilder. Det är några olika bildserier där storleken är densamma och de hänger välorganiserat och snyggt utplacerade över väggarna. Utställningen kallas Kaffe och det är just kaffe som bilderna är målade med, kaffet är här måleriets medium. Det vi ser är bilder utan föreställande former eller föremål. Kaffet, ett särskilt snabbkaffe från ICA med en sockertillsats som gör att det fäster så bra på pappret, har lösts upp i vatten och använts som akvarellfärg. Målningarna är töckniga, flytande med en oftast ljus, tunn botten, ytterligare lager ovanpå förtätar vissa partier till fastare öar i töcknet. Där färgen koncentrerats är den mörkt svartbrun och en blank glanslyser.

Leif Elggren är konceptkonstnär, inte främst målare, och här arbetar han med en idé om att få kontakt med ”det andra” genom att nu ha valt ett uttryck som anknyter till både automatiskt tecknande/måleri och den folkliga ockulta traditionen med att spå framtiden i till exempel kaffesump eller i smält bly. Ett ”automatiskt tecknande” är en metod som har använts av konstnärer som Michaux, Dali, Hilma af Klint och många andra och i ett sådant arbete är det seriella upprepandet en viktig beståndsdel; metoden och helheten framkallar möjligheten att fiska upp specifika meningar genom att dyka ner i det omedvetna.

Att det konstnärsdrivna Galleri Se, i Falun, nu visar en utställning med konstnären Leif Elggren är faktiskt något riktigt speciellt och roligt. Det är en konst som vid första anblicken inte är lättillgänglig för den som är konstovan, men ta dig tid när du går och ser utställningen så ser du både att målningarna är vackra och att det finns stor humor, engagemang och en tanke om undersökande av människans villkor och frihet. Läs också Leif Elggrens egen text, som finns på galleriet, om sitt arbete.

Gränsen mellan psykologiserande och konst har verkligen både betydelse och inte betydelse, men utan människan finns heller ingen konst.