Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Efriks förvrängda självporträtt

I tio år har Sara Tuss Efrik skrivit på Mumieland. Det är en stor, grotesk och poetisk roman om bordellmammor, kroppskontroll och hårda tjejer i Falun. Nu är den klar.

Annons

Death Valley, Nevadaöknen, 2000-talet. I en husvagn bor en åldrad kvinna med 25 papegojor. Klibbiga fjädrar och spridda frön överallt. I spegeln ett opererat ansikte som ser ut som vax.

Heidi Fleiss var Hollywoods bordellmamma i slutet av 90-talet, stod mitt i ett miljardimperium med kunder som Billy Idol och Charlie Sheen. Som till slut avslöjades.

Efter att ha mött rätten i svarta solglasögon och suttit av fängelsestraffet drog hon sig tillbaka med fåglarna. Hennes husvagn är en av scenerna i Sara Tuss Efriks debutroman Mumieland.

– Jag vet inte om papegojorna kan tala, men jag antar att Heidi Fleiss tankar rör sig som hysteriska papegojröster. Jag kunde spegla mig i det. Min roman är en rad förvrängda självporträtt, en mytologisering av mitt liv, säger Sara Tuss Efrik.

I den poetiska texten låter hon sin egen biografi smälta samman med bordellmamman: Tuss - Fluss - Fleiss. Los Angeles skitiga glam möter ett 90-tals-Falun av kickersbrudar, buffalos och stora akvarium.

Själv lämnade Sara Tuss Efrik Dalarna som 20-åring, när hon hörde talas om något som hette skrivarlinje i Skurup, och har bott i Malmö i snart tio år. Hon sitter i lägenheten på Simrishamnsgatan, höggravid. Ett barn väntas dagen efter boksläppet.

– Det är maxat, overkligt, helt alien. Jag ser fram emot själva förlossningen för att det är en extrem kroppslig situation.

Kvinnokroppen är också centrum i Mumieland. Den stoppas full med knark, plastikopereras, rinner och brer ut sig.

– Jag är fascinerad av alla bångstyriga funktioner som man inte kan påverka. Om jag var lite modigare skulle jag kanske vara performanceartist och utforska kroppen på en scen, rakt upp och ner, säger Sara Tuss Efrik, som också skriver dramatik.

En av hennes mest uppmärksammade pjäser skapade ett parallellt universum där Paradise Hotel-vinnaren och utvikningstjejen Jackie Ferm var kvinnoidealet. I den värld som växer fram i Mumieland är plast, silikon och vätesuperoxid grundämnen. Det är speciella skildringar av klass, och Sara Tuss Efrik skriver utifrån egna erfarenheter. En uppväxt var som syntetisk.

– Vi hade vi knappt råd med mat men bodde i en lyxvilla i Falun med jacuzzi, solarium, innegym. Det var spanska solkusten tre gånger om året. Och till slut skulder och kronofogden.

– När man gör en pjäs om till exempel Jackie Ferm är det lätt att hamna i ett von-oben-analyserande. Samtidigt står den världen mig så nära att jag är helt distanslös. Bland mina tjejkompisar hemma i Falun är till exempel operationer vanligt, och jag är inte främmande för det. Alla är ju ansatta av olika ideal och jag tycker det är vackert när det syns, stora ankläppar och så.

– Jag är fascinerad av hur människor omskapar sig själva. För mig är skrivandet ett sätt att skapa en egen värld som jag kan utforska och hantera. Det är ju vad Heidi Fleiss också gör. Hon inrättar en helt ny verklighet ute i öknen.