Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ebba och Ingrid har varit bästisar i 80 år

Många får ofta en bästis i skolan.
När Ebba och Ingrid började ettan i Näs skola för 80 år sedan blev de bästisar!
– Det är vi fortfarande – efter 80 år, säger de båda 87-årsflickorna och ler mot varandra.

Annons

Nej, det är inte brist på fantasi som gör att jag kallar dem 87-årsflickorna. Jag testade både Pantertanter och Krutgummor, men det ville varken Ebba eller Ingrid höra talas om.

– Vi är 87-årsflickor, säger Ebba bestämt. Så de så.

Och 87 år är de båda två. Ebba fyllde den 1 oktober och Ingrid den 9 oktober.

Första gången de såg varandra var när ettan började på Näs skola 1932. Ebba var dotter till läraren Erik Tranberg.

– Så jag bodde faktiskt på skolan, säger Ebba. Min skolväg var över verandan från tjänstebostaden till skolsalen.

Ebba kommer mycket väl ihåg deras första möte. En av de nya eleverna hade en grön hatt på sig. Det var Ingrid.

– Den där flickan i den gröna hatten vill jag bli vän med, sa Ebba till sin mamma.

Och så blev det.

Upp till femman hängde de samman i skolan. Ettan i Näs gick de tvåan och trean på "Lasses Backa".

– Vet inte varför skolan hette så, säger Ebba. Men den låg i alla fall där Hosjöskolan ligger i dag.

Fyran och femman blev det sedan Kyrkskolan.

Men efter femman slutade Ebba. Hon valde i stället att gå flickskolan på Valhalla. Ingrid fortsatte till sjuan - och studerade sedan ett år på handelsskola.

Så småningom hamnade de åter på samma ställe. Båda flickorna fick under andra världskriget kanslijobb på Dalregementet. Sedan gick deras livsvägar isär.

– Men vi har alltid hållit kontakten med varandra, säger de båda.

Ingrid gifte sig redan 1944 med sin Tord. Sedan blev hon hemmafru och tog hand om de tre barnen de fick.

Ebba fortsatte att jobba och gifte sig med sin Hans 1954.

Hans, vars föräldrar 1937 på auktion ropat in den gamla länsmansgården i Korsnäs och i huset startat Pensionat Solliden.

– Där tillbringade jag mycket tid under andra världskriget, berättar Ebba. Då internerades amerikanska flygare där i väntan på hemtransport.

Ebba kunde tala engelska, och det gjorde henne populär bland de unga flygarna, som för övrigt inte enbart var amerikaner.

– Jag var 19 år då, och träffade en 19-årig australiensare bland flygarna. Vi pratades vid väldigt mycket, och fortsatte sedan att hålla kontakten genom åren. Han har varit på besök här med sin fru även på senare år. Det är flera av de amerikanska soldaterna jag också haft fortsatt kontakt med och numera även någon av deras änkor. Tiden går och många av dem har ju börjat gå bort.

Ingrid var också med om en del spännande saker. En upplevelse som gjorde henne och hennes Tord till några av Korsnäs allra första ägare av en TV minns hon väldigt väl.

– Det var faktiskt Falu Kuriren som hade en tävling 1957-58 någon gång, där man skulle gissa olika orter runt om i Sverige. Vi var väldigt duktiga på det, och fick till slut delta i utlottningen av den stora nyheten TV-apparaten. Och det var vi som vann.

I dag är både Ebba och Ingrid änkor. Tord dog 1992 och Hans dog 1994.

– Då kändes det skönt att ha varandra, säger de båda 87-årsflickorna. Vi tröstade varandra och hjälpte varandra vidare i livet.

Ingrid sålde sitt hus och flyttade in i en lägenhet.

– Och jag skulle sälja både hus och bil, säger Ebba och skrattar lite. Tänk att min bil gick igenom besiktningen i år också...

För Ebba har både huset och bilen kvar. Och det är inget litet hus hon bor i.

– Nej, det känns lite stort nu när jag är ensam, säger hon. Det här huset byggdes runt 1895, och var då fyra lägenheter. Vi bodde på samma gård i ett litet gårdshus. När familjen blev större tyckte vi i mitten av 60-talet att vi skulle satsa på att bygga om hyreshuset till en stor villa.

Och så blev det. Tvåvåningshuset mitt i Hosjö samhälle blev en rymlig villa. Och trädgården är också rymlig.

– Speciellt den här årstiden är det jobbigt, säger Ebba, som sköter både gård och hem själv. Nu när lönnarna fäller sina blad blir det att kratta nästan varje dag.

Både Ebba och Ingrid har varit med om en hel del i sitt liv. Båda har också slitit ut sina knän och har i dag proteser. Men det märks inte mycket på dem.

– Men ligger man och solar på sommaren kan det bli lite jobbigt ibland, säger Ingrid. Metallen i knäet blir så varm.

I dag är det promenader tillsammans som gäller för de båda. När de har tid. Långa resor tillsammans har det faktiskt konstigt nog inte blivit.

– Jag gillar inte att flyga, säger Ingrid. Om jag ska någonstans får det bli bil eller buss.

Ebba gillar däremot att flyga, och för henne har det tillsammans med maken blivit mycket resor i yngre dar.

– Men när vi är hemma söker vi oss gärna till varandra, säger de båda 87-årsflickorna.

Bästisar sedan 80 år tillbaka. Det är inte dåligt!