Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det känns tungt och uppgivet"

Lena Paajanen råkade ut för en misslyckad fotoperation.
Nu måste Lena opereras på nytt, men hon vet inte om hon har råd.
Hon får nämligen inga nya sjukpenningdagar.
– Det känns tungt, säger Lena.

Efter över 30 år inom vården har Lena Paajanen fått problem med ryggen. För ett år sedan opererade hon sin ena fot, en operation som visade sig vara misslyckad. Efter att ha haft en gipsat fot i nio veckor hade Lena fortfarande ont i den.

– Foten hade inte läkt. "Du får inte gå på den här foten", sade ortopedläkaren. Då hade jag jobbat heltid hela sommaren som undersköterska, säger Lena Paajanen, som har anmält den misslyckade operationen till Patientnämnden.

I samband med operationen förbrukades Lenas sista sjukpenningdagar. För att kunna göra om operationen ansökte hon om nya dagar, men har nyligen fått avslag från Försäkringskassan.

– Innan jag ansökte så ringde jag till Försäkringskassan och pratade med en handläggare som tyckte att detta borde klassas som en "nyuppkommen situation". Men det gjorde det tydligen inte, säger Lena Paajanen.

Hon har fått en remiss om en ny operation inom ett par månader, men vet inte om hon har råd att tacka ja eftersom hon inte får några nya sjukpenningdagar.

– Alla vill ju jobba. Ingen vill ju vara hemma och vara sjuk. Man tycker ju att det borde ligga i Försäkringskassans intresse att jag kan jobba, men då krävs det att jag opererar mig. Om man är villig att komma tillbaka och kämpa med sin rehabilitering, då borde man få stödet att komma tillbaka, säger Lena Paajanen.

Hennes läkare har bedömt hennes arbetsförmåga till 50%, med tanke på hennes ryggbesvär. Detta förutsatt att hon opererar om sin fot. Men med tanke på att hon inte får några nya sjukpenningdagar har Lena hamnat mellan stolarna.

– Hade jag inte haft maken så hade jag aldrig klarat det ekonomiskt. Hur går det för ensamstående i samma situation? Det här är ett grymt slut på ett yrkesliv. Och det är inte bara att söka andra jobb, vem vill anställa en utsliten undersköterska? säger Lena.

Hur mår du?

– Det känns tungt och uppgivet. Det spelar ingen roll hur många papper jag jagar och skickar in, är mina dagar slut så är de slut. Man knäcks rent psykiskt och tappar självförtroendet. Det är en svår situation, man är så slut och har ont. Det blir svårt att fokusera på alla regler kring detta.

Lena är fritidspolitiker och sitter i kommunfullmäktige och omsorgsnämnden för Kristdemokraterna. Försäkringskassan har påpekat hennes politiska uppdrag.

– Jag har två möten i månaden och det är inte alls så mycket jobb som Försäkringskassan får det att låta. Dessutom sliter jag ju mindre på foten om jag är på politiska möten än om jag jobbar som undersköterska.

Som politiker, hur tänker du kring situationen?

– Som fritidspolitiker på lokalnivå kan jag inte påverka, det här är en fråga på riksdagsnivå. Jag är med i Kristdemokraterna som är med i Alliansen, som har skruvat åt reglerna, men någonstans har det blivit fel. Ingen politiker vill att socialförsäkringen ska fungera så här. I den här situationen är jag människa, inte politiker, säger Lena Paajanen.