Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det handlar inte om att knarka ner barnen"

Calle Svensson från Ludvika har diagnosen ADHD och brukar föreläsa om sitt funktionshinder som "attitydambassadör" inom satsningen H(järnkoll). Medierapporteringen den senaste veckan om den ökade medicineringen av ADHD har han upplevt som väldigt negativ.
– Det borde pratas mer om de positiva aspekterna, anser han.

Annons

Calle Svensson är i dag 48 år. När han var 11 diagnosticerades han med MBD, "Minimal brain dysfunction", dåtidens motsvarighet till ADHD.

– Då var det inte vanligt med den typen av diagnoser. Men jag hade grova läs- och skrivsvårigheter så skolan slog larm samtidigt som mina föräldrar sökte hjälp, berättar han.

Två år senare deklarerade Calle Svenssons läkare att han skulle växa i från MBD:n i puberteten, vilket han inte gjorde. Men på grund av detta dröjde det ända tills vuxen ålder innan han åter började rota i sin problematik.

– Hela grejen drog i gång för mig 1999 när det började hända en massa grejer. Inåt blev mitt liv mycket stökigt. Jag fick fram mina gamla journaler och när jag läste dem insåg jag att jag kände precis likadant nu som då. Jag hade alltid vetat att jag haft en bokstavskombination, men inte kopplat ihop det med hur jag haft det i livet.

2005 diagnostiserades Calle Svensson med ADHD och två år senare fick han vad han kallar "ordentlig hjälp" med terapi och mediciner.

– För min del handlade diagnosen om att få en förklaring till hur och varför. Under hela mitt liv har jag alltid undrat varför jag haft problem, men aldrig förstått vad det var. Jag har alltid fungerat väl socialt, men haft problem med vardagsrutiner, som städning och ekonomi. Jag har heller aldrig varit utåtagerande, vilket annars är vanligt hos män med ADHD. I stället hade jag utvecklat ett sofistikerat självskadebeteende med mycket ångest, skuld och skam.

Calle Svensson går nu i KBT-terapi och får en icke-narkotikaklassad ADHD-medicin, som fungerar på ungefär samma sätt som Concerta.

– Den största förändringen är att jag klarar av att hantera mitt humör. Jag hade ett beteende som var gränslöst med fruktansvärda humörsvängningar och jag "självmedicinerade" med alkohol. När medicinen började fungera slutade jag med dessa idiotfyllor. Jag förvånas själv över att jag lärt mig hantera saker och det gör min psykolog också, som menar att jag gjort väldiga framsteg.

Medierapporteringen kring ADHD tycker han har varit väldigt negativ.

– Det kontroversiella är att medicinerna är amfetaminbaserade och folk säger att man inte ska "knarka ner barnen". Men det är inte det det handlar om. Man äter mediciner för att bli bättre och majoriteten av dem som äter ADHD-mediciner mår bättre. Det borde pratas mer om de positiva aspekterna, även om det inte innebär att bara medicin hjälper. Det krävs också anpassning. Överlag tycker jag att folk pratar mycket om ADHD, trots att de har lite kunskap.

Calle Svenssons tydliga uppfattning är att utredning och behandling ska sättas in så tidigt som möjligt.

– Diagnosticeringen har blivit bättre och den kommer bli ännu bättre. Man ska inte behöva vänta i flera år på en utredning som tar några månader.

Annons