Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det blommade kring henne av liv och verksamhet – minnesord över Hjördis Sonesson

Hjördis hade sin tjänstgöring som kyrkomusiker på flera platser i Falu Kristine församling: på lasarettet, på Örjansgården och i S:t Örjans kapell i Främby och på Stefansgården och i S:t Stefans kapell i Hälsinggården.

Inte att undra på att hon hade så bråttom från det ena till det andra att hon någon gång lyckades buckla till bilen i hastigheten. För vad Hjördis än höll på med blommade arbetet upp omkring henne och det går inte riktigt ihop med strikta arbetstider.

När det var andakt på lasarettet hittade Hjördis alltid någon att tala Malungsmål med.

”Mammakören”, som från början skulle sjunga när det var gudstjänst vid julkrubban i S:t Stefans kapell ville inte sluta utan blev till Dominicakören, som övade varje söndag och dessutom reste med Hjördis både till Stockholm och Island.

Framför allt är det förstås många som genom åren haft Hjördis som sin första glada och inspirerande ledare för barn- och juniorkörer. Någon av dem kunde man se i OD:s julkonsert i TV härom dagen. Ja, det blommade kring Hjördis av liv och verksamhet. Som präst på Stefansgården hade man bara att hänga med: Söndagsgudstjänster med Stefanskören förstås men också Folkdansmässa med Falu folkdanslag i både S:t Stefans kapell och i Falu Kristine kyrka, Psaltarmässa i Kristine kyrka med Tomas Boström, midsommarfirande på Stefansgården, blomskotts- och brödauktion för Lutherhjälpen, där Hjördis fick traktens brödfabrikanter att skänka bröd… Gudstjänsterna vid julkrubban samlade mycket folk. Som präst fick man inte breda ut sig för mycket. Hjördis förmanade. Hon skulle hinna till Norshöjdens servicehus och hålla andakt där tillsammans med några flickor ur Stefanskören som sjöng och läste julevangeliet.

Pulsen i det brokiga livet på Stefansgården var mässorna på onsdagskvällarna. Då kunde man sjunga kvällspsalmer till exempel Runepärs ”Så tvår sig än en dag i nattens källa”. Hjördis var aldrig rädd för att ge sig i kast med lite ovanliga melodier. Så vi sjöng också Bonhoeffers psalm, en psalm som kan passa när vi tänker på Hjördis: ”Av goda makter underbart bevarad det främmande och nya väntar jag. Guds nåd är ny var afton och var morgon. Han väntar oss…”

Mats Bergman Präst, arbetskamrat och vän