Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det blir fel med multikulturalism

Annons

Jag reser runt i Sverige och talar med människor som är aktiva i Sverigedemokraterna. De talar om de andra, inte om oss. Det är de andra som är problemet, för de är inte som vi.

Jag reser till Bosnien och träffar dem som överlevt när deras familjer dödades av grannarna. De talar om de andra, de som inte är som vi.

Jag reser till USA och träffar religiösa människor som hatar andra religiösa i så hög grad att de vill utrota dem. Det är samma människor som för 40 år sedan ansåg att raser inte skulle blandas. Jag träffar såväl dem som hatar och dem som hatas.

Jag förstår inte hur vi ska komma åt hatet människor emellan om vi inte försöker finna gemenskap istället för separation. Det hat som gör livet outhärdligt för somalierna i Forserum, för muslimska irakier i Hovsjö, för judar i Malmö och romer i Kosovo blir inte mindre av att vi lyfter fram våra olikheter.

Multikulturalismen vill skilja människor åt, skapa slutna rum, så att vi inte ska behöva mötas. Så vill nationalisterna också ha det. Vi har erfarenhet av vad det kan leda till. Mer erfarenhet än vi ens orkar tänka på.

Hatet mellan grannarna på Balkan är lika starkt som för 20 år sedan. I Mostar, vars bro vi såg bombas under kriget och som byggts upp igen av FN som en hyllning till försoningen, lever kroater och bosniaker separerade. Kroaterna har rest ett stort kors som muslimerna hela tiden måste se. Muslimerna har placerat en minaret med högtalare riktade mot kroaterna.

Barnen går i olika skolor och får lära sig olika versioner av vad som skedde på 90-talet. På en sten har någon sprejat "Don’t forget" men det är ingen uppmaning att minnas historien så att den inte ska upprepas.

Det är en uppmaning att inte glömma hur grym den andre är.

I Bosnien känns det som att kriget tagit en paus men att det skulle kunna starta igen när som helst. Ändå vet jag aldrig vad som är vad, jag förstår inte vem som förväntas hata vem.

De som kan koderna vet vilka som röker vilket cigarettmärke och dricker vilken öl, de förstår identitetsmarkörerna, de är uppvuxna med den fanatiska identitetspolitik som krävs för att få människor att hata varandra. I Bosnien har det krävts mycket propaganda för att övertyga människor som är lika som päron att de egentligen är så olika att de inte kan leva tillsammans. Att de måste döda varandra.

I Sverige finns det många som är olika, precis som överallt annars. Men det är likheten som gör att vi kan leva tillsammans. Därför behöver vi mindre, inte mer identitetspolitik. När vi säger "Don’t forget" måste det betyda: Glöm inte hur hatet sprids!