Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den uppkopplade familjen

Tidningen efterlyste den uppkopplade familjen, och fick napp.
Familjen Kryptonell spelar, bloggar och uppdaterar.
De nätverkar via fiberkabel och vet att nya världar öppnar sig för den som sitter framför en skärm en kväll – både sociala kontakter och maktkamper som ger adrenalinkickar.

Annons

En vanlig kväll kan mamma Saija arbeta i timtal i sin lilla skrubb, medan pappa Jonas ligger i soffan och spelar mot gamla kompisar från Järna, medan sönerna Simon och Benjamin spelar dataspel på sina rum och dottern Paulina sitter i köket och kollar en film på Ipaden eller facebookar med kompisarna via mobilen...

Oftast är hela familjen hemma i lägenheten. De upplever en gemenskap, trots att de är uppkopplade mot olika saker i omvärlden.

– De är uppvuxna med föräldrar som har suttit framför datorn, säger Saija Kryptonell om barnens datoranvändande.

Hon tillhör själv bloggpionjärerna, började för tio år sedan när tekniken fortfarande var primitiv, numera har hon en innehållsrik blogg, delvis öppen för alla, delvis skyddad av lösenord. Hon satsar på att hjälpa andra att bygga hemsidor och kan nästan försörja sig på det. Hon gillar att få till det snyggt och att formulera sig.

– För mig fungerar bloggen som en dagbok på nätet, det är roligt att titta tillbaka. Från början var det väl bara någon moster som var intresserad, nu har jag 250-400 besökare om dagen, säger Saija Kryptonell.

Men blir det inte konstigt när hon träffar folk och ska prata?

Jo, i djurbutiken där hon arbetade förut kunde det vara en nackdel, när Saija berättade något så sa jobbarkompisarna "Ja, det där läste jag på din blogg".

– Ofta tar jag för givet att folk redan vet. Det händer att jag ber folk gå in på bloggen när det är något jag inte orkar berätta en gång till... När jag träffar kompisar blir det nog oftast så att vi pratar om dem och deras liv, säger Saija.

– Ibland kan det ju vara lite på gott och ont att berätta om familjen. Ibland kan barnen reagera på saker hon lägger ut, säger Jonas.

Saija lär känna folk via bloggandet. Förra sommaren stämde hon faktiskt träff i verkligheten med tre av de andra pionjärerna. Hon och Jonas åkte ner till Trollhättan.

– Vi kände ju varandra från början, hade läst varandras bloggar och kommenterat under många år, jag tycker inte att det är osocialt att sitta och blogga, möjligen inom familjen ibland, säger Saija Kryptonell.

Hon och Jonas skrattar åt att han ibland sms:ar och ber henne komma ut ur garderoben hon använder som kontor, inom familjen kallas den skrubben. Och de har faktiskt grälat via chatten fast båda varit hemma.

Och familjen funkar bra ihop. Om Saija fastnar i tre timmar i sin skrubb där hon bloggar, mejlar, sms;ar och skriver statusuppdateringar på facebook, så kan Jonas ibland ägna sex timmar en kväll åt tv-spelet Battlefield 3.

Förutom tävlingen så är det ett sätt att hålla kontakt med gamla barndomsvänner från Järna, medan spelet pågår pratar de via skype, de dricker öl och skrattar ihop.

– Jag gillar det sociala och enkelheten, där kan jag ligga under en filt i kalsongerna, säger Jonas Kryptonell.

– Vad gör andra familjer då? Sitter i soffan och glor på tv kanske, säger Saija.

I den här familjen har datoranvändandet gått i arv, men det har även spritt sig uppåt – till den äldre generationen. Saija har lagt upp en blogg åt sin mamma Paula, som först var motvillig. Men nu sitter Paula Merio hemma i Blötberget utanför Ludvika och läser finska tidningar, hon lägger upp recept och bokrecensioner på bloggen, samt berättar om svampfynd och friluftsliv. Från att vara anti och datorlös, har hon nu upp mot 400 besökare på bloggen.

– Ligger den nere en dag så får hon panik, säger Saija förnöjt.

Dottern Paulina är mycket ute på facebook. Hon tycker det är kul att se vad alla gör, chattar ofta med kompisarna som hon tillbringar dagarna med på Tegelbruksskolan.

– För mig ska det inte finnas lösenord, säger pappa Jonas bestämt. Han vill ha möjlighet att kolla vad ungdomarna gör. Mycket av mobbningen nu för tiden sker via nätet, det är ofta lättare att vräka ur sig saker via datorn. Det har de pratat om i Paulinas klass.

Att vara kompis med alla barnen på facebook ger viss koll. Ibland taggar deras kompisar saker som det inte var meningen att pappa och mamma skulle få se. En gång när de var bortresta så upptäckte Saija och Jonas att de kände igen tapeten på festbilder som låg ute på nätet, det var party hemma i deras kök. Dock var det väldigt välstädat när de kom hem.

– Det gör ingenting att de har mig på facebook, jag har ingenting att dölja, säger Benjamin som släntrar in och börjar gosa med hundarna. Han konstaterar att han kollar ganska mycket på facebook vad kompisarna gör, ibland bestämmer han sig för att logga ut, men så går han in igen för att inte missa något.

Annars spelar han Modern warfare där verklighetstrogna soldater slåss mot varandra, men är inte lika uppslukad av det som han förr var av World of warcraft, där krigare från fiktiva världar möts i strid.

– Jag har tänkt ta bort dem som kompisar på facebook några gånger, men jag har inte varit så brydd, jag tror nog de vet det mesta, säger storebror Simon som också kommer in i vardagsrummet, efter att ha avslutat en spelomgång.

Han spelar League of legends sex, sju timmar varje kväll. Det handlar mycket om att lägga upp strategier tillsammans med lagkompisarna.

I nästa avsnitt berättar vi om den nedkopplade familjen.

– Förfärligt, sammanfattar Simon Kryptonell den fiberlösa lägenheten.