Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den skönsjungande studenten från Mexiko

Annons

Det regnar ute. Något som de flesta ser som trist.

Trist, javisst. Självklart vill man som svensk visa den, för en latinamerikan, fascinerande snön.

Snön har dock Zabdi Blanco redan hunnit med att se. Nyår spenderade han i fjällen, tillsammans med sin värdfamilj. Och han har lärt sig att åka lite skidor.

När Zabdi med sina charmerande ögonbryn skrattar, kommer man av sig som intervjuare. Bredvid oss sitter en karismatisk ung människa, med världens alla möjligheter framför sig.

Vi pratar om när han ramlade första gången han åkte skridskor, och vilket roligt påhitt isvakshoppning egentligen är. Han är trots allt från andra sidan jordklotet.

I augusti förra året landade planet i Stockholm med denne utbytesstudent från Mexiko. För mottagandet av den lilla gruppen utländska ungdomar, stod en liten rultig kvinna, med farligt hög hastighet i det engelska språket. Detta gjorde honom tämligen nervös, och osäker på vad han gett sig in på. Det krävdes några dagar för att känslan skulle släppa.

Innan gemytligheten infann sig hos honom i det nya landet, saknade han sin mamma mycket. Varma stunder med nya människor relaterade han till henne. Sverige var kallt.

Men som alltid i början, krävs det lite tid att anpassa sig. Zabdi var mycket ute på cykeln de första veckorna, som en slags terapi. Det dämpade saknaden av "hemma".

När vi pratar med honom nu, märks det i ord och kroppsspråk, att han stortrivs här. Vilket glädjer oss, såklart.

Zabdi har under höstterminen gått förmiddagar hos SFI - Svenska för invandrare. Där blev han varmt och vänligt bemött.

Visst köper vi det; han ser fridfull ut när han pratar om tiden där. Högbergsskolan är inte heller fy skam - den estetiska klassen han går i skrattar mycket. Han går numera på heltid i den estetiska klassen, med inriktning mot musik.

I början kändes det annorlunda med så många och långa raster just i skolan - hemma i Mexiko får de ta allt helgsnack, lunch och återuppladdningen under en enda halvtimmesrast.

Han uppskattar det svenska systemet.

Bemötandet av de svenska ungdomarna i skolan blev inte så dramatiskt. Folk tittade inte så mycket.

Men så kommer vi till att Zabdi tycker om att sjunga.

Och han gör det väldigt bra.

Detta har nog alla på Högbergsskolan (som sett årets inledning av School-Idool) märkt. Efter hans framträdande skakade hela salen av rungande applåder. Fler hejade senare i korridoren, och det pratades hejvilt om utbytisen med den fantastiska rösten.

Nervositeten finns det inget spår av när man ser honom på scenen, dock avslöjar han att han alltid känner sig svimfärdig när han, konstigt nog, sjungit klart.

Han är en musikalisk begåvning, och har sjungit sedan han var tre år. I Sverige sjunger han i en kör varje fredag, också lite hemma. Musiken han tycker om är genrer som R&B, jazz och bossanova som gör honom glad.

Förutom ord som glad och positiv, beskriver han sig som lite galen. Han skrattar mycket åt precis allting. Ofta förstår man inte varför.

De generella fördomarna om svenskar nere i Mexiko omfattas av ord som "blonda" och "vikingar". Men han berättar även att européer i övrigt ses som väldigt formella och kulturella läser mycket och lyssnar på klassisk musik. Också ganska tidsbesatta, lite punktlighet.

I juni åker han tillbaks till Mexiko, fylld av nya erfarenheter och nya vänner. Och nog kommer han bli saknad.

- Jag vill åka tillbaks till Mexiko för att studera klart. Sen kanske jag kommer hit igen, för att uppdatera min svenska, kanske studera ett år till.

Vi ber Zabdi beskriva Sverige med ett ord, och det kommer ganska spontant;

- Fantastiskt! Jag har trivts varje dag.

Det han kommer att minnas mest härifrån är stunder i naturen och sina vänner. Den svenska natten är vacker, tycker han, eftersom allting skiner så frostigt under de kallare årstiderna.

All ära till den mexikanska maten han saknar just nu, men Zabdi låter oss veta en hemlighet.

Han kommer att köpa med sig knäckebröd hem till Mexiko, eftersom det inte säljs där. För att han älskar det.

Så hur kom det sig att han kom hit då?

- Min mamma har en kontakt som jobbar på AFS (American Field Service), vilket är en organisation som uppmuntrar till kulturella utbyten. Genom henne kunde jag få åka utomlands.

Zabdi ville träffa nya människor och möta en ny kultur. Helst ville han åka till ett land långt borta, där det fanns snö. Han tog planet hit, för att lära sig att bli mer tolerant och öppensinnad.

Klokheten genomsyrar alla hans svar på våra frågor.

Till alla som är nyfikna på att prova på ett utbyte, har han några ord.

- Som utbytesstudent utvecklas du som person. Du träffar många nya människor, och lär dig ett nytt språk.

Mycket positivt alltså. Så vad sägs? Kanske lite sombrero, mexikansk salsa och tacos kan vara något för dig, nere i Zabdi Blancos varma land.

Mer läsning

Annons