Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Den gamle Brandeby har ju gett upp"

De träffades i Nationalteatern och blev sedan Kurt Olsson och Arne med hela svenska folket. I söndags gick Lasse Brandeby ur tiden, 66 år gammal. Radarpartnern Hans Wiktorsson har många minnen från sin tid med "Kurtan", inte minst den speciella jargongen vännerna emellan.

Annons

– Den gamle Brandeby har ju gett upp, säger Hans Wiktorsson när NLT når honom på telefon i hemmet i Vasastan i Stockholm.

Lasse Brandebys och Hans Wiktorssons vägar korsades första gången när teatergruppen och proggbandet Nationalteatern, där Brandeby var en av medlemmarna, kom från Göteborg till Waxholm för en inspelning i studion där "Wicke" arbetade.

"Wicke" fattade i samma veva tycke för en annan av medlemmarna i bandet, Med Reventberg, som fick honom att flytta till Göteborg.

När Kurt Olsson, som redan blivit lokalkändis i radio, skulle bli tv fick "Wicke" rollen som den hunsade assistenten Arne med de fantastiska frisyrerna och det klingande dalmålet.

Resten är, som man säger, (tv-)historia.

– Han var snäll och alltid uppmärksam, säger Hans Wiktorsson om sin vän.

Dödsbudet nådde "Wicke" sent på söndagseftermiddagen.

– Det känns hemskt. Jag och hustrun visste att något var på gång, men man visste inte hur fort det skulle gå. Helt plötsligt ringde alla kvällstidningarna...

"Wicke" träffade Lasse Brandeby senast för ett och halvt år sedan i samband med en pjäs i Stockholm.

– När jag bodde i Göteborg träffades vi stup i ett på olika ställen. Men sedan flyttade vi till Stockholm 1998 och då blir det så, man har inte samma "ögonkontakt" längre. Men vi hade naturligtvis lite telefonkontakt. Var det något så ringde någon och ibland ringde vi och bråkade på skoj. Lasse hade bra humor på det sättet, in i det sista.

Hans Wiktorsson minns speciellt en händelse som ett tydligt exempel på den tuffa, men hjärtliga, jargongen vännerna emellan.

– Det var när jag hade råkat ut för spårvagnsolyckan i Göteborg. Jag hade tråkigt på rehabavdelningen på Sahlgrenska och frågade om jag inte kunde få göra något annat än att titta på andra patienter som var lika dåliga som jag. "Du kan få gå in i vårt kök och diska", sade personalen.

– Varför inte, tänkte jag. När jag stod där och diskade hörde jag att det knackade på en dörr långt bort. En syster sprang och öppnade och då hörde jag den välkända rösten. "Hur är det med Wiktorsson", frågade Lasse. "Han står och diskar", svarade systern. "Åfan, tog smällen så hårt", replikerade Lasse. Sedan gick han. Men han var uppe många gånger på sjukhuset.

– Det är lite sådana grejer man har kvar med Lasse.

Hur ofta besöker du Ludvika nu för tiden?

– Inte så ofta tyvärr. Det brukar bli till midsommar och till jul. Men nu till jul kommer min kära mamma hit i stället. Min dotter är höggravid så hon vill hålla sig i hemtrakterna. Det kan bli vilken dag som helst över julen.

– Sedan brukar jag åka och hjälpa mamma med trädgården varje vår och höst.

Arvet från Ludvika är även någon som "Wicke" med jämna mellanrum blir påmind om i huvudstaden.

– "Du är ju från Ludvika", brukar folk säga. "Men jag har aldrig gjort motstånd på Asea", säger jag då. Sedan börjar de fatta, det var ju det man gjorde...

Så sent som i början av november släpptes Kurt Olssons television & sommartelevision på dvd.

Nu tror Hans Wiktorsson att en del av hans och "Kurtans" material kan komma att repriseras på tv.

– I de här lägena kan det dyka upp lite i alla fall. Det är folk som har ringt mig länge och velat att tv ska visa serierna igen.