Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Demba-Nyrén: "Hade kunnat vara död"

Han misshandlade, sålde knark och missade fotbollsträningar för han satt med fotboja som 17-åring.
Inför division 3-starten: Här är historien om Njogu Demba-Nyrén, 34, gangstern som tog sig ur kriminaliteten, erövrade Europa och återvände.
– Fotbollen blev min räddning, säger Falu FK-anfallaren.

Annons

Njogu Demba-Nyrén slår sig ner på restaurang Kopparhatten i Falun.

Lunchtallriken är fylld med lax, potatisgratin och sallad.

Han är tillbaka i staden han lämnade för 15 år sedan för BK Häcken och därefter den europeiska fotbollscenen.

– Det känns kul att vara hemma igen och kunna hjälpa killarna i Falu FK. Falun har alltid varit hemma, säger han.

Efter ett proffsliv i fem länder har han kommit hem för att spela division 3-fotboll.

– Jag älskar fortfarande att spela fotboll. Och det är bara roligt att vara hemma.

Fotbollen har alltid varit drivkraften och Falun har alltid varit hemma – även om Njogu Demba-Nyrén tillbringade sina åtta första år i Afrika.

– Vi kom hit i maj. Det var en varm sommardag, för svenskarna. Folk gick runt i flipfloptofflor och T-shirt, men jag kom med jeansjacka. För mig var det iskallt.

Familjen flyttade in i en lägenhet i den norra stadsdelen Bojsenburg.

– Det var många från olika nationaliteter som bodde där. Det var iranier, finnar, svenskar, afrikaner, kurder. Det var en riktigt fin blandning av människor. Det var en fin tid (skratt).

Även om han trivdes var det svenska systemet en omställning.

– Jag har alltid haft problem att passa tider. Det har med min uppväxt att göra. I Gambia var man väldigt fri som barn. Efter skolan kunde jag komma hem som jag ville. Vi stannade och spelade fotboll efter vägen, eller gick hem till någon kompis.

Han styrde mycket av sin egen tid.

– När jag kom till Sverige följde det där med lite. Jag hoppade över läxorna. Det var fotboll och mina kompisar som gällde.

Men talangen för fotboll syntes tidigt – även om ordningssinnet kanske inte var det bästa.

– Man skulle ju vara på träningarna. Ibland kom jag dit, ibland inte.

Då klev ungdomstränare i Slätta SK in.

– Jonas Rosén och Mats Andersson var fantastiska. De kom och hämtade mig till träningarna. De såg väl min talang. Jag är nog skyldig dem lite bensinpengar fortfarande tror jag (Skratt).

I tonåren skruvades kraven upp.

Njogu Demba-Nyrén bytte Slätta SK mot Falu BS, men gick fortfarande sin egen väg.

När dalalaget skulle tas ut föll han bort tidigt – trots sin supertalang.

– För mig kändes det väldigt orättvist. Jag såg killar som jag tyckte var helt talanglösa. Det var ingen som förklarade riktigt. Jag gick runt och funderade i mitt eget huvud. Hur kan den där killen vara med som jag lekt med?

Varför var det så tror du?

– Jag är den person jag är och har vuxit upp i en annan miljö. Jag upplevde att jag bedömdes annorlunda. Jag har alltid sagt att de bästa ska spela, men på planen ska man konkurrera på samma villkor. Så har det inte alltid varit.

Samtidigt som kraven inom fotbollen skruvades upp blottades ett annat liv.

– Allt började på Brittsarvsskolan. Jag lärde känna många äldre, balla killar. Vi umgicks hela tiden. De var ute på stan och busade. Jag tyckte det där var lite kul.

Den gamla biljardhallen på Falugatan blev Demba-Nyréns andra hem.

Umgänget visade den kriminella världen.

– Det var stölder. Det var langning. Det var narkotika. Det var häleri. Det var inbrott. Det var allt möjligt vi höll på med.

Redan som 16-åring stod fotbollen på ena sidan, och de riktigt nära kompisarna på den andra.

– Det var mycket fram och tillbaka för mig. Jag söp. Jag rökte på. Jag sov borta. Det var den fullständiga motsatsen till vad en elitfotbollsspelare ska göra.

De två liven var svåra att kombinera.

– Grejen var nog att mina gangsterkompisar förstod mer än jag själv hur bra jag var på fotboll. Jag hade en kompis, som fortfarande är en väldigt bra vän, som sa till mig: "Satsa på fotbollen. Skit i det här". Men, jag gjorde som jag ville. Jag var en gangster.

Men, varför?

– Jag vet inte. Jag tror man är född lite så. Det var inget jag bestämde, utan det blev bara så. Men jag har ett gott hjärta och man kan stöka fastän man har ett gott hjärta.

Det kriminella livet började ta överhanden.

Demba-Nyrén hade fortsatt svårt att passa tider – och efter en misshandel på stan dök han plötsligt inte upp alls på träningen.

– Jag hade slagit ner en dörrvakt på restaurang Banken. Jag var för ung för att komma in där. Jag tyckte väl att jag skulle in ändå och använde mig av våld. Det där hände hela tiden. Jag fick fotbojan.

Hur gammal var du då, 18?

– Nej. Då hade jag fått sitta på kåken efter allt jag gjort. Jag var 17 år.

Demba-Nyrén skapade inte bara problem för sig själv.

– Jag vet att Falu BS blev uppringda många gånger av polisen under den här tiden. Jag var inne på många snack både med tränare och ledare.

När det var som värst satte polisen press på klubben.

– De ville att Falu BS skulle sparka ut mig. Det tycker jag fortfarande i dag var för jävligt. Jag var 16 år och en stor del av tryggheten jag hade var fotbollen. De ville inte att jag skulle få hålla på med det. Vad hade hänt om jag inte haft det?

Drygt 15 år har gått och flera från det gamla umgänget lever inte i dag.

– Det är flera som har gått bort. Det var nära vänner och fina kompisar. Men det är sånt som händer. När man är så pass ung som 15–16 tänker man inte på konsekvenserna. Hur det kan sluta. Det är när man blir lite äldre som man kan vara lite mer klok kring sina val.

Vad hade hänt om du inte kommit bort därifrån?

– Jag hade kunnat va död. Eller, jag hade nog varit kriminell, men fotbollen blev min räddning. Jag tror jag har tur. Men jag hade ett eget driv, att bil fotbollsproffs.

Den där fotbojan blev ändå vändpunkten och fotbollen gick allt bättre.

Demba-Nyrén kallades upp i Falu BS A-lag. Som 19-åring gjorde han sin första hela säsong som ordinarie och öste in mål. Plötsligt blev han intressant för allsvenska klubbar.

– Det var vi som kontaktade Häcken. Min fritidsledare, Bengt Pettersson, i Norslund pratade med dem. Det fanns tydligen en gubbe där som skulle vara bra. Som kunde hålla mig borta från kriminaliteten.

Resan ut i fotbollsvärlden tog sin början.