Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Replik: Svenska skogsägare fråntas inga skogar utan ersättning

Annons
Foto: Hasse Holmberg/TT

Karin Perers, skriver i en debattartikel i DT, felaktigt att naturvården fråntar skogsägarna möjligheten att bedriva skogsbruk på egna marker.

Bevarande av skogar med höga naturvärden är ett allmänt intresse och en livsnödvändighet för människans överlevnad. Skogar som har höga naturvärden måste bevaras för den biologiska mångfalden, klimatet och direkt även för oss människor. Annars dör arter ut och människan får en sämre livssituation. Det är inte undra på att folk inte vill gå i skogen för snart finns det bara plantage med diken, ris och stubbar. Att gå i en naturskog är lätt och inbjudande. Perers beskrivning av den brukade skogen stämmer inte.

Svenska skogsägare fråntas inga skogar utan ersättning från staten. Dessutom får skogsägaren 25 procent mer än marknadsvärdet vid försäljning till allmänheten (stat eller kommun). Varje gång det ska bildas ett reservat förs det regelrätta förhandlingar och kommer man inte överens blir det inget av affären.

Påhoppen på Artskyddsförordningen är ett exempel på att skogsindustrin, framför allt inom familjeskogsbruket (Mellanskog, LRF med flera), inte vill följa demokratiska beslut och skydda hotade och fridlysta arter. Sverige ersätter skogsägare som får skogen undantagen från skogsbruk. Samma organisationer som klagar på att de inte får ersättning har sett till att i senaste budgeten halvera pengarna till skogsägaren för bevarandet av biologisk mångfald. Det är inget annat är ren cynism.

Perers avslutar med att 31 procent av skogsarealen är undantagen från skogsbruk. Skog som är långsiktigt skyddad genom reservat är idag cirka 4 procent. Sedan finns lite mer frivilliga avsättningar, som har med marknaden att göra. Sverige är ett av världens sämsta länder på att skydda skog.

Bäst för klimatet är att lämna de gamla skogarna orörda, för då släpps ingen koldioxid ut som annars sker med skogsbruket. Dessutom fortsätter gammelskogen att lagra kol. Räcker det inte att skogsbruket får göra vad de vill med skogen på 90 procent av Sveriges produktiva skogsareal?

Janolof Hermansson

SVAR DIREKT:

Tack för replik som bekräftar att vi delar passionen för skogar. De vackra skogar som vi idag plockar bär och svamp i har i regel brukats av människor i århundraden. Betande mular och generationer av landsbygdsbor har skapat många av de värden vi nu ser. Få skogar i Sverige är helt utan mänsklig påverkan. 

Tyvärr finns avarter av skogsbruk. Det skogsbruk som, ivrigt påhejat av politiker och stat, var förhärskande under 1960- och 70-talen är inget som jag är stolt över. Den politiken ville skapa en likformig skog, och följden blev låga biologiska värden. Gammelskogen blev mindre och andelen löv minskade, inte minst på grund av besprutning. Sedan tjugofem år är skogspolitiken en annan, den ger skogsägarna frihet under ansvar att bestämma om mål och brukningsmetoder – och vi ser resultat: Andelen gammal skog ökar, andelen död ved i skogslandskapet ökar, vi får fler lövträd i skogarna, hyggena blir mindre och mängden skyddad skog har ökat radikalt. Det är fakta – och dem är jag stolt över.  

Stolt är jag också över skogarnas bidrag till friskare klimat. Mängder av forskning visar hur oerhört viktig den brukade skogen är för att rädda klimatet. Både när träden växer (vilket vi verkar vara överens om) och när produkter från skogen byter ut fossila material som olja och plast. Träbyggande, biobränslen och textilier och andra material från skog bidrar till hållbar utveckling.

Sist men inte minst, familjeskogsbruket med så många olika ägare är en garant för att värna biologisk mångfald. Vi vill skydda arternas mångfald, och många familjers trots mot 1960- och 70-talens skogspolitik lade grund för den värdefulla natur som vi nu kan glädja oss åt. Inte heller är vi i sak motståndare till en förordning som skyddar arter, såsom artskyddsförordningen. Men när den formuleras på ett sätt som gör att skogsägare ställs utan ersättning och tvingas stämma staten för att tre generationers besparingar inte ska gå upp i rök – då är något allvarligt fel. Detta gäller dessutom för arter som lavskrikan, som inte är en hotad art. Det vinner vare sig naturen eller skogsägaren på.  

Karin Perers 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons