Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Under retoriken om allas rätt, finns ett dråpslag riktat mot alla de som är i behov av personlig assistans

Som den trojanska hästen kom förslaget från regeringen om att andning och sondmatning skall betraktas som grundläggande behov i sin helhet. Under pompa och ståt har det rullats ut som en seger för LSS-reformen och de funktionsnedsatta som omfattas eller bör omfattas av den. Äntligen ska de senaste årens haveri avseende rätten till personlig assistans ordnas upp. Företrädare för regering och stödpartier har putsat hjälteglorian. Dolt, inte inuti en mytomspunnen trähäst utan under lager av retorik om allas rätt till ett värdigt liv, finns dock ett dråpslag riktat mot alla de som är i behov av personlig assistans.

I lagförslaget föreslås att den HFD-dom från 2009 där domstolen slår fast att enbart integritetskänsliga delar av de grundläggande behoven skulle räknas vid bedömningen av rätten till personlig assistans skrivs in i lagtexten. Den dom som under åren (van)tolkats av Försäkringskassan och lett fram till att nio av tio får avslag när de ansöker om statlig assistansersättning för första gången bygger på att integritetsnära moment, såsom hand på hud eller exponering av naken hud på integritetskänsliga ställen skall kunna berättiga tid för assistans. För att beviljas statlig assistansersättning krävs att man i en behovsbedömning kommer upp i minst 20 timmar grundläggande behov per vecka, en siffra i princip ingen kommer att komma upp i om denna tolkning skall gälla.

Om detta är ett uttryck för politisk okunskap eller en kalkylerad manöver för att helt slå undan benen för den personliga assistansen är höljt i dunkel och jag vet ärligt talat inte vilket av alternativen som skrämmer mest. Fullständigt klart är dock att en lagändring formulerad såsom förslaget ligger skulle innebära att en övervägande del av landets assistansberättigade idag skulle förlora sin statliga assistansersättning och personlig assistans skulle bli en kommunal angelägenhet. Förutom det faktum att rättssäkra och enhetliga bedömningar är väsentligt svårare i ett sådant system, vi ser redan idag stora skillnad i bedömningarna beroende på vart i landet du bor, så kommer det att slå hårt mot kommuners redan idag hårt ansträngda ekonomi. Mellan 2009 och 2017 ökade kostnaderna för assistans för kommuner och regioner med över 2,5 miljarder kronor, en kostnadsövervältring som är liten i förhållande till vad en sådan här lagändring skulle innebära.

Konkret innebär förslaget ett sjumilakliv på väg tillbaka till ett samhälle där människor med funktionsnedsättningar isoleras och institutionaliseras, helt enkelt på grund av att resurserna för att tillgodose de behov de har för att leva ett aktivt, bra och värdigt liv efter sina förutsättningar inte finns. Ett sådant samhälle har vi lämnat bakom oss. Låt oss tillsammans se till att det förblir just bakom oss.

Daniel Lindkvist

Distriktsordförande RBU Dalarna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel