Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Sveket mot fredriksbergsborna är ett politiskt haveri – även från oss liberaler

Artikel 9 av 10
Social dumpning Ludvika kommun
Visa alla artiklar

Bruksorten Fredriksberg, 600 invånare, har under en längre tid varit föremål för en systematisk social dumpning som slitit sönder byn och försatt socialt utsatta människor i oseriösa hyresvärdars våld. Den aktuella situationen och bristen på politisk handlingskraft är ett misslyckande på alla politiska plan – såväl på nationell- som lokal nivå, såväl till höger som till vänster.

Strax utanför Ludvika, långt ute i Dalarnas finnmarker, ligger den gamla bruksorten Fredriksberg. Orten som för några veckor sedan blev föremål för nationell uppmärksamhet i samband med Expressens reportage ”Fredriksberg – byn som Socialdemokraterna glömde”. I reportaget tecknas en dyster bild av en avfolkningsort sargad av 1970-talets industrikris, bortglömd av den moderna socialdemokratin och härjad av social dumpning. Vi får följa några av de personer som, på uppmaning av socialtjänsten i hemkommunen och lockade av oseriösa hyresvärdar, har flyttat till hyreshusen i Fredriksberg. Bara för att där mötas av en boendestandard tillsynes hämtad från 1800-talets slumkvarter. Vi får också möta de Fredriksbergsbor som trots att kommunen och politiken sedan länge har vänt dem ryggen, väljer att bo kvar i den by de älskat och vuxit upp i. Reportaget, som med skarpa iakttagelser skildrar en svensk avfolkningsorts dystra öde, kom för många som en chock. Är det verkligen så här det ser ut på den svenska landsbygden? Men för de som känner eller har känt någon som bor i Fredriksberg har problematiken sedan länge varit uppenbar. Trots detta har den politiska handlingskraften lyst med sin frånvaro i kommunhuset, sex mil bort i Ludvika.

Var brast det egentligen i det politiska ansvaret? Fredriksberg var tidigare en levande bruksort, försörjd av ett pappersbruk som sysselsatte större delen av ortens arbetande befolkning, fram till nedläggningen 1972. I dag bor ungefär 600 personer i bygden. I det gamla pappersbruket, vars skorstenar tornar upp sig som kusliga monument över en svunnen glanstid, har en tvättverksamhet etablerats som skapat ett 30-tal arbetstillfällen. Långt ifrån tillräckligt många arbetstillfällen för att väcka ortens slumrande tillvaro och skapa den framtidstro som krävs för att locka ortens unga att stanna kvar.

Men det är inte avfolkningen i sig som är kärnproblemet. Det som bekymrar fredriksbergsborna är de växande spänningar som skapas av den sociala dumpningen till ortens billiga hyreslägenheter. En utveckling som nu sker i allt snabbare takt. Redan förra året kunde SVT rapportera att ett antal orter, däribland Fredriksberg, Ljusnarsberg och Kramfors, slog larm om att storstadskommuner satt i system att ”dumpa” socialt utsatta personer i orten. I både Kramfors och Ljusnarsberg visade interna kartläggningar att personer med försörjningsstöd flyttat dit, främst från stockholmskommuner. Systemet går ut på att socialtjänsten i storstadskommunen tipsar om boendemöjligheten i avfolkningsorten. Kontrakt skrivs med oseriösa hyresvärdar, som ser mellan fingrarna på krav från Kronofogden och godtar försörjningsstöd som betalning. På så sätt skapas moderna slumkvarter på den svenska landsbygden, påeldade av storstadskommunernas iver att slippa betala för växande försörjningsstödskostnader. Kvar blir stora hål i redan blödande budgetar i bruksortskommuner, sociala spänningar på svensk landsbygd och en djup misär för de socialt utsatta personer som döms att leva i oseriösa – ibland rentav kriminella – hyresvärdars våld. När miljöförvaltningen i Ludvika kommun i februari i år inspekterade ett av hyreshusen i Fredriksberg uppmättes 4,5 grader – inomhus.

Situationen i Fredriksberg kan inte betraktas som något annat än ett mångbottnat politiskt haveri. Ett misslyckande som sträcker sig från de tjänstemän i storstadskommuner som satt i system att dumpa bidragstagare på småkommuner – till bristen på handlingskraft hos kommunpolitikerna i Ludvika. Att situationen har fått nå den punkt som den i dag har nått är ett fattigmansbevis för såväl svensk landsbygdspolitik som för svensk socialdemokrati – den ideologi som en stor del av Fredriksbergs befolkning för gäves har satt sin tilltro till.

Men misslyckandet är också ett liberalt misslyckande. Var är de liberala svaren på de frågor som fredriksbergsborna ställer? Jag, själv medlem i partiet, tvingas konstatera att partikollegorna i Ludvika kommun inte har lyckats svara på dessa frågor.

Fredriksbergsborna har rätt till den frihet, värdighet och respekt som anstår alla i en modern, liberal stat. Det är dags att börja leverera de liberala kärnvärden som vi står för – även på landsbygden.

Christoffer Heimbrand Riksordförande, Liberala studenter

Frida Gommel Rättspolitisk talesperson, Liberala studenter

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips