Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Svårt att förstå varför studentfirandet ställs in

År efter år har lyckliga och hårt arbetande studenter fått lämna skolan för en ljus och lovande framtid. Det som nu lämnas bakom dem är plugg, glädje, men även många tårar.

Årets avgångselever kommer också ha kämpat sig igenom 13 år i skolan. Där det varit kvällar fyllda med plugg, men vi har ändå under alla dessa år gjort allt i vår makt för att prestera så bra som möjligt. Vi kommer också lämna skolan och alla fantastiska lärare väl förberedda för en framtid, som både är ljus och lovande. I år är situationen konstig, och vi som avgångselever är väl medvetna om att vår student inte kommer bli likadan som för årgångarna före oss.

Vid varje besök på en nyhetssajt är förstasidorna fyllda med rubriker om en inställd student. Ord som för en avgångselev slår väldigt hårt, när dagen man kämpat för i 13 år är "inställd". Jag och alla andra studenter är mycket väl medvetna om att studenten inte kommer bli som föregående år, men att "ställa in" studenten är för oss inte ett alternativ.

Vi vet att riskerna med att samlas många på en plats är för höga, och att vi i dagsläget inte får samlas fler än 50 personer på samma ställe. På samma sätt som att uteserveringarna och grundskolor är öppna gör det svårt att förstå varför studentfirandet ställs in. Att samlas klassvis, utomhus eller något annat alternativ som varken är riskfyllt eller ett lagbrott bör därför inte vara ett problem.

Vi studenter tar fortfarande studenten, och att vi vill och kommer fira är faktum. Dock anser jag att tillställningarna som kommer bildas, hellre sker under kontrollerade former i skolan, än okontrollerade former utanför skolan. Oavsett hur firandet kommer ske, så kommer det ske.

Låt oss studenter på ett värdigt sätt, få ta våra betyg och lämna detta kapitel och påbörja ett nytt. Om det så krävs att vi (ett studentantal under 50 personer) träffas för att höja våra mössor i skyn, på ett tvåmeters avstånd, är vi beredda att göra det. På samma sätt som att vi i skolan inte kommer kunna dela denna upplevelse tillsammans, kan vi iallafall (enligt lag) göra det klassvis.

I Malung är traditionen fin, och till största delen sker den utomhus. Fastän vi inte kommer kunna följa traditionen till punkt och pricka, kommer den på ett eller annat sätt att kunna genomföras. Det kommer krävas uppoffringar från både rektor, lärare och studenter för att kunna genomföra någon form av avslutning.

Det jag dock vet, är att vi alla är beredda på att göra dessa uppoffringar. För vad krävs mer än lyckliga studenter, kritvita studentmössor och en ljusnande framtid? Vad är inte mer värt att låta oss studenter få inta vårt nya kapitel på ett värdigt sätt, för vi tror att en ljusnande framtid är vår.

Josefin Windahl

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel