Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Ska en religiös institution verkligen ha ansvar över begravningsverksamheten? Överlåt ansvaret till kommunerna!

Annons

Begravningsverksamheten är ett samhällsuppdrag som staten har givit Svenska kyrkans församlingar över hela landet med undantag för Stockholms och Tranås kommuner där respektive kommun ansvarar för verksamheten. Nu är det hög tid att staten även i övriga delar av landet överlåter begravningsverksamheten till kommunerna.

Begravningsverksamheten omfattar inte själva begravningsceremonin. Över den beslutar den avlidne själv huruvida man önskar en kyrklig begravningsgudstjänst eller om man vill ha en borgerlig begravningsakt.

Begravningsavgiften, vilken alla som betalar kommunal skatt ska betala, finansierar begravningsverksamheten. Denna verksamhet ska, förenklat, se till att den avlidne kommer ned i jorden. Till exempel ingår vissa transporter av den avlidne, förvaring av den avlidnes kropp i högst 30 dagar, kremering, själva gravsättningen och att det finns en gravplats i högst 25 år. Men som sagt så omfattas inte själva ceremonin.

Det finns många skäl till att begravningsverksamheten nu bör överföras till kommunerna. Ett viktigt skäl är att begravningsverksamheten utanför Stockholm och Tranås styrs av kyrkofullmäktige, Svenska kyrkans högsta beslutande organ inom en församling eller pastorat. Redan i sak känns det otidsenligt att en för allmänheten logistisk verksamhet leds av Svenska kyrkan. Lägger man dessutom till att en tredjedel av befolkningen inte är medlemmar i Svenska kyrkan så blir det ännu mer märkligt att Svenska kyrkan nu, 2019, har riksdagens uppdrag att bedriva begravningsverksamheten för merparten av Sveriges invånare.

Ekonomi är ett annat viktigt skäl. Begravningsverksamheten ska bedrivas ekonomiskt skilt från den övriga verksamheten inom församlingen. Självklart förutsätter jag att man inom Svenska kyrkan aktivt arbetar på ett sådant sätt att man undviker att begravningsavgiften subventionerar församlingsverksamheten. Men i den dagliga verksamheten kan det i många fall uppkomma situationer där gränsdragningen blir otydlig. En gravgrävares lön bekostas normalt av begravningsavgiften men denne kan av praktiska skäl behöva delta i projekt och uppdrag som ytterst avser församlingen. Bara möjligheten till korsvis subventionering är skäl nog för staten att byta huvudman för begravningsverksamheten.

Man bör även fråga sig om Svenska kyrkan verkligen kan bedriva begravningsverksamheten på ett rationellt sätt - särskilt i mindre församlingar som i flera av Dalarnas kommuner. Troligen har kommunen genom sin betydligt mer omfattande verksamhet också större möjligheter att effektivisera verksamheten och därmed hålla nere kostnader för transporter, förvaring och gravplatser.

Dessutom, och inte minst, är kommunen en neutral part vad gäller religionsfrågan.

Mats Jonsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons