Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Psykologerna: "Små barns behov utmanas i storförskolan"

Annons

Falu kommun bedriver en offensiv satsning på så kallade ”storförskolor”. Envikens nya förskola byggs för närvarande och beräknas stå klar i januari 2021, förskolan kommer att tillhandahålla sex stycken avdelningar och plats för 108 barn. Slättaskogen och Hasselvägen har redan öppnat. Samtidigt har genomsnittsåldern i förskolan sjunkit, i dagens förskola finns till exempel betydligt fler ettåringar än tidigare.

De små barnen (1–3 år) är beroende av vuxenkontakt på ett helt annat sätt än de äldre förskolebarnen, de är i behov utav trygghet och stabila vuxenrelationer för sin utveckling och behöver tydliga anknytningspersoner för att förmå att kunna knyta an. Storförskolor ställer stora krav på verksamheten.

Barn- och utbildningsnämnden lyfter fram faktorer som att förskolan helt byggs i trä i enlighet med kommunens träbyggnadsstrategi, men vi är mer intresserade av hur de tänkt verksamhetsmässigt i form av konsekvens- och riskanalys. Matsalen i Enviken skall till exempel erbjuda gemensam matsal för förskolan och grundskoleeleverna i Rönndalsskolan. Totalt kan 200 personer vistas i lokalerna samtidigt. Hur tänker berörda politiker till exempel att de yngsta förskolebarnens specifika behov ska tillmötesgås i denna miljö?

Vi menar att det krävs ett aktivt tänk kring hur verksamheten ska planeras i enlighet med kunskap om små barns villkor i förskolan. Hur utgår man från det lilla barnets behov i storförskolans struktur? Storförskolor är såklart praktiska från ett vuxenperspektiv för att få dagen att gå runt, samtidigt behöver det lilla barnet få tillräckligt med närhet och trygghet så att anknytningssystemet befinner sig i viloläge för att överhuvudtaget kunna ta del av lek och lärande i förskolan. En större förskola innebär per automatik fler relationer för barnet att förhålla sig till.

Små barn har inte förmåga att sålla sina intryck och kan lätt bli överstimulerade. De överväldigas lätt av starka känslor och är beroende av vuxna för sin känslomässiga reglering. Barnen har i ett läge om de blir stressade eller överstimulerade inte förmåga att fokusera i lek, och personalen får ta rollen att trösta eller lösa konflikter. För de små barnen är kontinuitet en fundamental förutsättning för att de ska kunna känna sig tillräckligt trygga, och därmed kunna utvecklas och ta del av lek och lärande i förskolan.

Förskolan har dessutom en unik möjlighet att kompensera för barns eventuella tidiga erfarenheter av otrygg anknytning. De erfarenheter barnet har med sig utifrån sin relation till sin/sina anknytningspersoner hemmavid präglar hur barnet relaterar till personalen på förskolan. Det kan krävas såväl tid, kunskap samt självreflektion från personalens sida för att ge nya, trygga anknytningserfarenheter.

Barn behöver få känna gång på gång att den vuxne finns kvar och går och lita på. I detta har förskolan är särskilt viktig uppgift. Vi har svårt att se hur småbarnsgrupperna helt skulle kunna isolera sig utan att bli varse det system de är en del utav.

En norsk studie fann att ju större förskolan är, desto mindre av arbetstiden tillbringar personalen i direktkontakt med barnen, lek- och uppehållsutrymmena blir mindre, sjukfrånvaron bland personalen högre samt öppettiderna längre. Detta i sig innebar färre personal på plats samtidigt samt större barngrupper. Vi menar därför att Faluns kommunpolitiker behöver problematisera kring denna utveckling. Att benämna samtliga barn inom förskolan som ”elever” visar tydligt hur fokus inom förskolan hamnat på lärande och läroplan samtidigt som omsorgsbegreppet fått stryka på foten. Vi behöver värna våra yngsta.

Frida Pedersson

Psykolog, verksam i Falun

Frida Rosenström

Psykolog, verksam i Falun

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel