Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Lyssna på oss patienter – min sons pappa fick diagnosen spänningshuvudvärk men hade hjärntumör

Annons

Du måste du vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk!

Min resa började 2015, har rört sig via vårdcentral i Borlänge och Falu lasarett, och håller i sig än. Jag gjorde en operation för att förhindra bröstcancer som vi har i släkten.

Sedan min mamma gick bort 1986 till följd av komplikationer relaterade till vården av hennes bröstcancer har jag varit rädd att få denna diagnos och jag har gått på mammografi varje år sedan jag var 32. Och varje gång efter mammografin har jag gråtit ut i bilen och tackat för att jag klarat mig ännu en gång.

Jag fick reda på att man kunde göra en operation så jag skulle kunna släppa denna rädsla, så att jag kunde få bli ”fri” och få leva. Så jag tackade ja till en operation som i enkla termer innebär att man tömmer brösten på innehåll och stoppar i silikon i stället.

Eftersom brösten då inte innehåller något, så syr de fast som ett tunt nät av grishud (eftersom deras hud liknar människans hud mest) och syr då fast huden i bröstmuskeln.

Detta var 2015 och jag kämpar ännu för att få rätt om att något är fel, att något inte alls bra är bra med mig efter denna operation.

Jag ville ju bara få börja leva!

Jag har varit tillbaka till min läkare många gånger och förklarat hur jag mår. Att jag har ont varje dag, att jag är begränsad i mitt liv och mina arbeten, att jag inte kan utföra enkla kroppsarbeten som innan. Bara att skrapa bilen är svårt, och jag får ingen sömn för att jag vaknar på natten av smärta.

Min läkare ville skicka mig till psykolog, och jag var dit! Psykologen förstod inte varför jag var där. "Inte jag heller", svarade jag. Men min läkare sa att smärtan satt i mitt huvud.

Min sons pappa gick bort bara någon månad efter min operation, så det tyckte min läkare var mitt problem med smärtan, i alla mina träffar med läkaren och en annan läkare, tog denne upp i min journal att min sons pappa hade gått bort. VAD har det med min operation att göra?

Jag har överklagat operationen till LÖF (Landstingets ömsesidiga försäkringsbolag) tre gånger, och fått avslag varje gång. Jag försöker bli hörd, sedd, att någon tar ett ansvar.

Nu är mitt ärende hos Patientskadenämnden.

Och kanske får inte jag rätt, men jag kan kanske hjälpa någon annan i samma situation.

I bland önskar man att man vore ett djur, då kanske man blev tagen på allvar, fick rätt behandling och blev vänligt bemött.

Det händer för många misstag inom sjukvården i dag, och för många med dödlig utgång.

Att man inte blir hörd, att man inte blir förstådd, att ett läkarbesök ska stressas på, att man får olika läkare hela tiden, stafettläkare. Listan kan göras lång.

De senaste tre åren har jag förlorat tre underbara människor i mitt liv. Cancer är snart den vanligaste folksjukdomen. Så varför tar man inte patienter mer på allvar?

Min sons pappa var till läkaren i två månader med sina symtom – huvudvärk, svimningskänsla, balansproblem och sämre minne. Han fick diagnosen ”spänningshuvudvärk”.

Denna huvudvärk visade sig sedan vara en tredje grads hjärntumör. Men då var tumören redan förstorad, och vid grad fyra så finns inte mycket man kan göra då tumören vuxit in i intilliggande organ. Hade han levt om han fått hjälp i tid?

Jag har även två väninnor som gått bort på mindre än ett år. Och jag vet att även för dem var det svårt att få läkare att lyssna. Få dem att få läkarna att förstå att något med dem var riktigt fel.

Den känslan finns i många och är verklig. Dessa underbara människor som nu inte finns bland oss längre är personer som inte är hos läkare ofta, det vore ju något att tänka på. Man går oftast inte till läkare om man inte behöver.

Ofta har man själv dragit ut på att gå dit. ”Det går nog över”, tänker man. Men när det inte gör det då?

Då önskar man sig hjälp, någon som har tid att lyssna, och som heller tar ett blodprov för mycket än ett för lite.

Viveka Snellman, Borlänge

 

Ikväll medverkar Viveka i DT:s debatt "Får jag hjälp om jag blir sjuk - debatt om sjukvården i Dalarna" som man kan komma och kolla på i kulturhuset tio14 i Falun klockan 16:45-17:30, och som samma tid livesänds på dt.se. Mer information hittar du här: https://www.facebook.com/events/877408289121190/

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel