Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Asfalten och demokratin

Hur har demokratin fungerat när besluten fattats om att bygga en asfaltbana i ett fint tätortsnära naturreservat som också har mycket höga kulturhistoriska värden? Är det verkligen möjligt att ett sådant ingrepp har gjorts på ett demokratiskt riktigt sätt? Vi är ett antal personer som engagerat oss i frågan men uppgiften har inte varit lätt.

Vi har inte hittat några beslutsprotokoll hos Falu kommun om asfaltbanan. Det är alltså ett tjänstemannabeslut. Som sådant är det inte fritt från invändningar. Banan är planerad tillsammans med några få utvalda föreningar. Kommunens kompetens på naturmiljö och kulthurhistoria kopplades in först när planerna var i stort sett färdiga. Det kallas stuprörsadministration, en belysning av projektet utifrån olika perspektiv saknas.

Visste då inte politikerna något? Jo, om inte annat fick de den 2 mars i år skrivelser från oss i två föreningar och engagerade närboende, ställda till kommunstyrelsen, plus texter i lokaltidningarna. Efter påstötningar till kommunstyrelse, kommundirektör och kultur- och fritidsnämnden har vi fortfarande inte fått något som helst svar. (Förvaltningslagens 6§: ”En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges (...) utan onödigt dröjsmål.” Här har dröjsmålet varit så långt att arbetet med asfaltbanan hunnit komma långt upp bland odlingsrösena.)

För att få bygga banan beviljade länsstyrelsen undantag från reservatsföreskrifterna . Man hänvisade till den egna undersökningen om höga kulturhistoriska värden men konstaterade att ”Med hänsyn till det stora fritidsintresset och sportarenans utvecklingsbehov” kan asfaltbanan ändå byggas. Ingen diskussion om vad som går förlorat.

Att försöka få grepp om beslutsgången i det här ärendet har varit som att famla i tät dimma. I kommunala beslut bör man kunna kräva en öppenhet som gör det möjligt att i planeringsstadiet komma med synpunkter, att sedan kunna överklaga beslut. Här har inget av det fungerat.

Asfaltbanan är ett skräckexempel på kommunens, Lufabs och länsstyrelsens agerande när det gäller Lugnet. Att vi är ett antal personer som är starkt engagerade i saken hänger minst lika mycket ihop med att det har varit så här sedan reservatet bildades 1990. Grabbarna som sysslar med organiserad idrott har gjort vad de velat utan hänsyn till andra intressen. Och den politiska ledningen har stött dem i kulisserna.

Bernt Lindberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel