Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Antirasismen har aldrig varit mer vaken än nu, men känner vi oss nöjda?

Det känns som att vi missar någonting. Våra blickar och tankar är fokuserade på den synliga rasismen. Vi fokuserar på fysiska attacker och nazistsymboler på väggar. Det sitter i ryggmärgen. Men vi missar nog den viktigaste av allt, strukturell rasism.

Definitionen av strukturell rasism är att det ska finnas samhälleliga strukturer som nedvärderar eller diskriminerar folkgrupper i samhället. Med folkgrupp avses etnicitet, sexualitet och även religiös tillhörighet.

När kommer vi se tusentals människor demonstrera för att visa sin avsky mot den strukturella rasismen?

När har man sett en stor demonstration mot den diskriminerande arbetsmarknaden eller en demonstration som manifesterar mot bostadsmarknaden? När kommer vi se tusentals människor demonstrera för att visa sin avsky mot den strukturella rasismen?

Visst kan man förstå att det är mycket svårare att vara aktiv mot den osynliga rasismen, den som varken bär symboler eller slår ner dig på stan, men den osynliga rasismen slår i stället ner alla belysningar av ett jämlikt samhälle. Den slår ner människor varje dag, bara inte lika högljutt.

Den strukturella rasismen måste vara synlig och ha ett ansikte som vi kan visa vår avsky mot. Den finns ibland oss och inom oss och man känner av den varje dag. Vi får inte heller glömma bort att föra den kampen också.

Kampen om begreppet strukturell rasism handlar i första hand om människor huruvida det finns hinder på den svenska arbetsmarknaden som går bortom kunskap och kvalifikationer. Det vill säga att personer med invandrarbakgrund diskrimineras enbart på grund av denna bakgrund.

Diskriminering som grundar sig på namn, utseende, bostadsort eller förmodad trosuppfattning förekommer på svensk arbetsmarknad.

Faktum är att de som inte ingår i den utsatta gruppen, oavsett vilken, kan aldrig ge sig själva tolkningsföreträde, utan att samtidigt vara egoister.

Men de som ändå väljer att göra det, för att ”hävda sin rätt” och behålla vår ”mentalitet”, förefaller likgiltiga inför att uttrycken och accepterandet av rasistiska stereotyper, överförs till nästa generation. Då medverkar man till att samhället fortsätter att vara uteslutande, när vi istället ska sträva efter att samhället ska vara inkluderande. 

Valida Cicen 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel