Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De väcker nytt liv i Billingsbodarna

/

För omkring 100 år sedan försvann djuren, människorna och ljuden från Billingsbodarnas fäbodar. Ny återkommer livet i form av Rolf och Karin Persson och deras djur.

Annons

När jag besökte Billingsbodarna för ett par år sedan för att titta på de enorma stenmurar som finns där var det igenvuxet, risigt och mörkt. En enda stuga stod inne bland träden, dess enda användningsområde var att då och då ge jägare lite tak över huvudet.

På den gamla fäbodvallen syntes rester av fler stugor, nedrasade skorstensmurar, några nedruttna stockar efter uråldriga fäbodstugor och ladugårdar. En sorglig syn.

När jag för någon vecka sedan åter gick in mot vallen var skogen borta och ljuset hade släppts in. Den enda stugan, byggd 1850, stod i morgonsolen och myste. Röken slingrade sig ur skorstenen och en hundvalp välkomnade mig med glada skall, viftande svans och en hängande tunga. Strax norr om stugan låg en nyuppförd sommarladugård, där råmande kor och bräkande får talade om att de ville ut i skogen.

Vid en av korna satt Karin Persson från Fera i Åsen, och mjölkade för hand. Hennes make Rolf höll på att släppa ut de två kalvarna i den hage där de skulle tillbringa dagen.

– De är för små för att följa korna ut på skogsbete, berättade Rolf och häktade fast elstängslet runt inhägnanden..

Efter mjölkningen följer Rolf de tre korna en bit mot skogen där de ska njuta av naturens gåvor under dagen. De tio fåren är redan utsläppta och sällar sig nu till korna. Gårdens två grisar och 24 hönor - och en tupp- får stanna hemma i sina inhägnader.

Så går vi in i stugan, Rolf bär ned mjölken i den svala källaren under stugans golv och Karin häller upp kaffe och bjuder på hemgjort smör till brödet och egna ägg med kaviar. En frukost som är bättre än på det dyraste hotell.

Väggarna har fått nya "tapeter" av Mora Tidningssidor, precis som det ska vara i en fäbodstuga. (En så kallad nättidning, som är så modernt duger absolut inte att tapetsera i en fäbodstuga med. De duger inte heller varken till att göra upp eld med eller torka sig i baken på dass heller.)

Rolf och Karin berättade att Lars-Erik och Björn Staffan, som äger stugan i Bilingsbodarna, lät dem få använda den gamla stugan utan några som helst problem.

– På Besparingsskogen blev man jätteglada och länsstyrelsen har ställt upp jättefint med rovdjursstängsel och annat, berättar Rolf.

Praktiskt taget hela vintern har Rolf och Karin ägnat åt att rusta upp den gamla stugan, bygga sommarlagården och mejeriet och göra allt annat som behövs för att allt ska fungera.

– Ännu återstår mycket att göra, men nu kan vi åtminstone bo i stugan.

Varför utsätter de då sig för allt detta slit och vedermödor?

– Det är närheten till naturen och djuren. Att få leva på naturens och djurens villkor och den stora lyckan att få vara här, säger Karin.

– För mig är det en dröm som jag haft sedan jag slutade skolan, säger Rolf.

– Det är avkoppling med allt jobb. Man jobbar av glädje helt enkelt.

Och så har de ju gjort en kulturgärning som återfört djuren, dofterna och ljuden till detta uråldriga fäbodställe där det varit tyst och igenvuxet i över 100 år.

Annons