Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De som larmar och gör sig till

Annons

50 000 000 Elvis fans can't be wrong var det sturska namnet på Elvis Presleys nionde album. Så många? Då måste han vara bra, förmodligen bäst.

Det var han inte alls i mina ögon. Jag hade inget till övers för sångaren med det oljeinsmorda håret vars tunna rockmusik och fettglänsande (OBS! inte fett glänsande) ballader sålde som – smör.

Alltså tillhörde jag, med skivbolaget RCA:s logik, de miljarder som verkligen hade rätt. Och därmed kunde Elvis slokörad placeras långt ut i den moderna musikens marginal. Men skivbolaget gick efter sina egna principer. Fansen nappade förstås villigt och fortsatte att lämna över stora lass av dollars, pund, yen och kronor till RCA.

Några år senare dök Beatles upp. Elvis, vem var det? Den här gången fastnade jag rejält på betet, satt där som hjälplöst hypnotiserad och hängde och slängde. "Fy f-n hur de ser ut och så illa det låter! Tro mig, om ett år är de glömda", sa min dåvarande granne som alltid hade självsäkra åsikter om det mesta.

Så fel han hade, även den gången. Beatles blev ingen dagslända utan plöjde vägen för en stor mängd grupper. Själv tog jag mig loss och högg på det tuffare draget märkt Rolling Stones trots att Beatles fortsatte vara större än störst. Eller kanske delvis just därför.

En återspegling finns i sportens värld. Massor av supportrar håller på stora mäktiga Man U, inte minst i Dalarna. Varför? Bland de i dag äldre anhängarna var det många som sveptes med i sympativågen efter flygolyckan. Vilken olycka? Det undrar nog en del av lagets yngre supportrar som inte läst på lagets läxa. Där finns ett helt svart kapitel om det som hände året innan Elvis-albumet med det sturska namnet kom ut.

Man U:s supportrar må vara äldre, yngre, kunniga, okunniga och många till antalet. Ändå är vi som gillar andra lag, som till exempel Chelsea, betydligt fler trots Manchesterlagets stora framgångar och att Sir Alex ofta hörts högst och mest.

För de som larmar och gör sig till får gärna framträdande roller i media och blir större än vad de egentligen är. Ett annan tydligt exempel visas kväll efter kväll på tv och fyller tidningsspalterna. Det är besinningslösa män som till svar på lättköpta och löjliga provokationer skriker, hötter med nävarna och ger sig på utländska beskickningar. De säger sig företräda alla anhängare av sin religion, men den stora majoriteten instämmer inte.

Det är ungefär samma princip som i fallet Elvis. Men i det fallet har jag faktiskt tänkt om och lyssnar gärna på en del av hans låtar. Trots smöret.