Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De lockades av is och natur

Visserligen hade han, likt Hemsöbornas Carlsson, inte ett Höganäskrus om halsen när han kom.
Men som en stormvind drog han i alla fall in och på några få år har Christian Van Dartel såväl drivit hotell som fått en plats i IK Brages styrelse och satt Borlänge på den holländska turismkartan.
– Vi holländare älskar naturen här och rätt utnyttjad är den också Borlänges framtid, säger han och sambon Ilse Kersten som är Borlängebor sedan drygt sex år.

Annons

Det var i slutet av 2005 som Christian Van Dartel en dag plötsligt sade åt flickvännen Ilse Kersten att: "Nu ska vi flytta till Sverige. Vi ska bo i Borlänge". Ett besked som mottogs med viss förvåning och en lagom dos skepsis, men som ändå till sist föll i god jord.

– "Jaha", ska vi flytta till Sverige nu", tänkte jag. Lite tveksam var jag, men hängde på, berättar Ilse.

För Christians del var steget inte lika omvälvande.

– Nej, dels var min mors farmor född i Sverige, dels har jag tillbringat många barndomssemestrar här så jag har alltid haft en förkärlek till Sverige. Att flytta har aldrig varit särskilt stort för mig eftersom far var NATO-militär och ofta flyttade mellan de olika baserna, förklarar han.

Grundorsaken till flytten var dock att exproffscyklisten Christian tillsammans med några holländska skridskoåkare hade startat ett sporteventbolag och tanken var att någonstans i Sverige finna en lämplig plats för ett Grand Prix-lopp på skridsko. Tävlingar som är en direktsänd holländsk riksangelägenhet.

– Kanalerna i Holland fryser inte till numera och därför sökte vi oss norrut, berättar Christian som också fann vad han sökte i form av Borlänge och Runn som var betydligt issäkrare.

Den första tiden i Borlänge arbetade Christian dels med Runn Winter Week och GP-loppet, dels blev han delägare i Active Stay Hotel i Borlänge.

– Vi var några som hyrde byggnaden av Tunabyggen och förvandlade det till hotell. Tanken var lite att vi skulle veta att vi hade att göra året om och dessutom kunde vi därmed också erbjuda de holländska besökarna ett bra boende.

Paret har numera lagt hotellet bakom sig och för Ilses del ägnar hon nu sin tid åt elva månader unge sonen Sven.

– Jag är mammaledig på heltid nu. Kort sagt är jag hemmafru och sköter om lille Sven, och det känns väldigt bra, förklarar hon och hyllar samtidigt den svenska modellen med föräldraförsäkring.

– I Holland får ju pappan bara vara hemma en dag eller högst två. Visserligen betalar man högre skatt här, men det gör inte så mycket då man vet att det går till något bra, menar både Ilse och Christian, trots att Christian inte är pappaledig.

– För mycket att göra, men jag har ju kontoret hemma så det går bra ändå, förklarar han.

Christian sitter även i IK Brages styrelse. Något som innebar att han hamnat mitt i Borlänges hetluft.

– Precis som i Holland så är elitfotbollen i kris och jag förstår det engagemang och de känslor som Brage väcker och jag kan även förstå kritikernas argument mot t ex ett kommunalt stöd till en ny arena. Samtidigt så handlar det om elitfotbollens vara eller icke vara i Borlänge och är viktigt för alla de lag i Borlänge som är eller ligger på gränsen till eliten, som Dalkurd och Kvarnsvedens damer.

Han har även börjat importera holländska s k lastcyklar. Dels som en följd av hans eget cykelintresse, dels för att intresset för cykling i dag växer kraftigt.

– Jag skulle till och med vilja säga att det exploderar och jag tror att det finns plats för den här typen av lite annorlunda cyklar på den svenska marknaden som passar bra för såväl företag och turistanläggningar som storfamiljer. Vi använder själva en lastcykel med en monterad barninsats och vi får många nyfikna frågor. Cykeln kan lasta 100 kilo eller fyra barn och finns även med elmotor. Den är bättre än bilen, förklarar Christian som dock inte är nöjd med cykelvägnätet i Borlänge.

– Jag har förstått att det med svenska mått mätt är ganska ok, men för en cykeltokig holländare är det inget särskilt, skrattar han.

Trots att de lämnat sitt hemland, släkt och vänner för Sverige saknar de inte Holland alltför mycket.

– Det skulle vara gatukaféerna och -serveringarna i så fall. Dom kan jag sakna, men annars är det inte så farligt. Vi reser ju också hem tre-fyra gånger om året så det fungerar bra, menar Ilse.

Christian och Ilse har också valt två olika vägar att lära sig det svenska språket. Medan Ilse valde SFI-metoden så var det learning-by-doing som gällde för Christian.

– Jag hade inte tid att gå någon kurs utan fick lära mig efterhand helt enkelt. Men holländska och svenska är ju delvis ganska lika till språket så det har fungerat bra, säger han.

Det som i första hand lockade Christian och Ilse till Sverige var naturen och de möjligheter den ger. Möjligheter de menar att vi svenskar inte riktigt inser och som inte minst gäller Borlänge och Falun.

– Lite hemmablinda har ni varit och inte riktigt insett potentialen. Men nu börjar man vakna och inse att turismen är en helt ny industri att luta sig mot. Bara Runn har oerhört stora värden att ta vara på ur det perspektivet, anser Christian som också vet att det holländska intresset för Sverige, Dalarna och Borlänge både är stort och i växande.

– Man träffar allt fler holländare här uppe och vi vet också att många är på väg att flytta hit. Det händer faktiskt att för oss helt okända holländare ringer för att få veta mer om Borlänge och framför allt är det naturen här som lockar. I Holland finns t ex bara ett enda naturreservat och där får man betala för att gå in och att vara ensam i skogen där kan man bara glömma, påpekar Ilse.

Även om Christian lagt proffscyklandet på hyllan så är cykelsadeln ändå lite grann av hans andra kontorsstol.

– Jag tänker bra när jag cyklar och brukar planera och bolla fram idéer då. Totalt har det väl blivit runt 600 mil längs landsvägarna bara i år. Långfärdsskridsko tycker jag också är kul, men det är ingen hobby på samma sätt som cyklingen är.

Han tror också mycket på framtiden för Runn Winter Week.

– Absolut. Till nästa år har vi ambitionen att ha någon form av aktivitet varje helg under hela vintern och jag vet att det finns både intresse och engagemang för detta. Samtidigt hänger mycket också på vad kommunledningarna vill. Stöd och uppbackning därifrån är ett måste.

När det gäller turismnäringen i stort ser Christian gärna också en satsning på Mellsta camping och att båtlivet mellan Runn och Siljan knyts samman.

– Dala kanal är ingen dum tanke, tänk vad en sådan skulle innebära för båtlivet i och runt Borlänge. Idag är ju Runn lite bortglömt i Borlänge, men med kanaler förbi forsarna skulle man i stället få en levande älv med mycket båtliv mitt i Borlänge, menar Christian som betonar vikten av att den här typen av satsningar görs.

– Framtiden för Borlänge ligger inte i stålverket och pappersbruket, det ligger i turismen. Jag vet också ett flertal företag, både svenska och holländska, som är redo att flytta hit bara de ser att satsningar i rätt riktning görs.

Även om Christian, Ilse och lille Sven trivs som fiskar i vattnet med livet i Borlänge vet de inte hur länge de kan kallas sig för masar och kulla.

– Vi trivs, det gör vi verkligen, men vi får se. Det beror på vad som händer i framtiden, om Borlänge klarar utmaningarna de nu står inför, avslutar paret som satt Borlänge på den holländska turismkartan.