Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De driver motståndsrörelse mot könsstympning

Från Borlänge växer nu rörelsen som räddar liv. Över hundra personer är med i föreningen mot könsstympning.
– Livet behöver inte var smärtsamt, säger Luul Kamaludin, 19 år.

Föreningens somaliska namn, Badbaado, betyder räddning. Symbolen är en vackert formad ros, med svarta stygn i mitten som stoppar full blomning.

DT är med på mötet i Vuxenskolans lokaler. Ett långbord med kvinnor i olika åldrar berättar om könsstympning, egna och andras erfarenheter. Det är lätt att vilja skygga.

Men så jobbar inte Badbaado. Stämningen är oväntat glad. Varje träff börjar med kaffe, många skedar socker och stora skålar med bakverk.

I gruppen med flickor och kvinnor födda i Somalia får tankar fritt spelrum, kanske för första gången.

För DT berättar en mamma om skuldkänslor över att ha utsatt sina döttrar för könsstympning.

– Jag följde gruppens vilja. Vissa dagar är det här mycket svårt att tänka på. Nu gäller det att kämpa för barnbarnen.

En tonåring beskriver tacksamheten över att mamman lät henne och systern slippa den svåraste varianten av stympning.

– Hon ville helst säga nej helt och hållet men det var för svårt. Hon sa ja till det mindre ingreppet och det räckte för gruppen

Mamman kan inte berätta utan att gråta, säger dottern.

Tvånget är vanligt i norra Afrika, inte enbart i Somalia. Och alla somaliska kvinnor är inte könsstympade, betonar flera vid bordet.

– Vi möter ofta den uppfattningen. Ungefär varannan är drabbad. Det kan bero på var man kommer ifrån och kulturen där, säger Luul Kamaludin.

Ungdomar i Borlänge satsar nu för att skona flickor. Telefonen är redskapet. Föreningens medlemmar ringer till Somalia och försöker påverka. Några tar kontakt med släktingar och ber dem att inte stympa flickor.

– Men två grupper är särskilt viktiga att nå, läkare och religiösa ledare. De har inflytande, säger Luul Kamaludin.

Nimo Huseein har ringt flera samtal.

– Det är inte bara att lyfta luren och prata om en så känslig fråga.

Vägen går via föreningar som arbetar mot kvinnlig könsstympning i Somalia. De ordnar telefonkontakter med personer i byarna som har hög status.

– Vi har turen att bo i Sverige nu, i ett fredligt land i västvärlden. Man lyssnar på oss.

Nasra Adan tänker varje dag på barn som kan räddas. Hon vet att somaliska flickor i västländer kan bli skickade tillbaka till Somalia för att bli utsatt för det våldsamma ingreppet, ofta utan bedövning. Risken finns att de förblöder.

– De som varit med om det blir påverkade för livet. Man kan tappa tilltron till människor. Föräldrarna ska skydda barnen, men de gjorde inte det.

Skuldkänslor är vanliga. Barn i 7-8 årsåldern kan själva säga ja till att bli könsstympade, för att de tror att det är viktigt. De förstår inte. Efteråt kommer insikterna.

Stympningen stoppar ofta menstruationer med infektioner som följd. Menssmärtorna blir särskilt svåra.

– Under en graviditet är många fruktansvärt rädda, särskilt i Somalia. Förlossningen kan betyda döden, säger Luul Kamaludin.

Hennes mamma Safia Warsame startade Badbaado i Borlänge 2005. Dottern är nu hennes assistent och språkstöd. Först mötte Safia motstånd från somaliafödda som inte tyckte att hon skulle tala öppet om könsstympning. Med en större grupp somalier i Borlänge har engagemanget vuxit.

– Efter en tid i Sverige förstår man att könsstympning är fel och inte för något bra med sig över huvudtaget. Fler vill vara med och jobba för en förändring.

Även män stöttar.

– Det är viktigt att grabbar visar att de vill ha tjejer som inte är stympande, säger Luul Kamaludin.

Också i Somalia tar män avstånd, vet hon. Livet ihop med skadade kvinnor blir svårare, behovet av sjukvård och mediciner större.

Genom dottern berättar Safia Warsame att hon reagerade mot könsstympning redan som ung i Somalia. Minnesbilderna bär hon för alltid med sig av flickor som lidit in i döden. Hon bestämde sig för att döttrarna skulle slippa. Men mamman lät henne förstå att de äldsta i byn bestämmer.

På grund av kriget i Somalia flydde familjen till Sverige. Barnen kom undan grupptrycket.

Safia Warsame slår fast att inget i Koranen, muslimernas heliga skrift, föreskriver att kvinnor ska skadas. Könsstympning blir i stället att göra våld på skapelsen, argumenterar hon.

– Om Gud hade velat att kvinnor skulle vara stympade hade de varit födda så.