Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför ljuger statistiken

Brottsstatistik.
I den ryms siffrorna över den anmälda brottsligheten.
Men det är inte den faktiska.
Därför säger inte statistiken hela sanningen.

Annons

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) tillhandahåller den svenska kriminalstatistiken.

Den bygger på de siffror som polis-, åklagar-, rättsväsende och kriminalvård kontinuerligt inrapporterar till BRÅ.

Men det finns problem med statistiken.

Den kan inte ses som ett mått på den faktiska brottsligheten.

Anledningarna är flera:

– de flesta straffbara handlingar som begås, kommer aldrig till polisens kännedom och ingår därför heller inte i statistiken.

– mörkertalen, eller den dolda brottsligheten, är inte mätbar och antas vara stor.

– en del av de brott som anmäls, visar sig vid utredning inte vara brott.

– en del av de brott som anmäls visar sig vara andra brottstyper än de först anmälts och registrerats som.

– det görs även falska polisanmälningar, ibland i syfte att få ut försäkringsersättningar.

Forskare menar att statistiken inte är tillförlitlig, men långt ifrån värdelös. Den kan användas med god kännedom om ovan nämnda brister och i kombination med andra undersökande metoder.

Dessutom anses den officiella brottsstatistiken som den är, vara användbar när det gäller att studera samhällets reaktioner på brott som anmäls till polisen.