Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalecarlia City - framtidstaden som inte blev

/
  • Arkitekt Aziz Wahbys bilder presenterades i en utställning på Dalarans musseum. Han tecknar futuristiska miljöer och byggnader:
  • Motell och restauranger, kongresshall och supermarket fanns i planen för den framtida staden.
  • Byggnaderna i det tänkta Dalecarlia city liknade ingenting som tidigare byggts i regionen.
  • En yacht club ingick i planen för hu Borlänge och Falun skulle bindas samman.
  • Teckning över framtida bensinstation.
  • ”Dalecarlia New Town” – ett uppslag i Expressen 1963 av Magnus Gerne
  • Sjön Liljan – ett tänkt centrum i Dalecarlia City
  • Artikel i FK 1960 som visar att Stora Kopparbergs kommun köpt Liljansområdet för rekreation.
  • Vägrestaurangen i Dalecarlia City. Motorvägen går under och lockar till utsikt. Teckning av arkitekt Aziz Wahby 1964.

Dalecarlia City var namnet på framtidsstaden som för 50 år sedan skulle binda samman Falun och Borlänge. Örjan Hamrin berättar om de storslagna planerna som skulle sätta Dalarna på den moderna världskartan.

Annons

Vi går tillbaka till år 1960. Stora Kopparbergs kommun omgav Falu stad som en krans på den tiden. Kommunen gjorde detta år ett enormt markköp genom förvärv av Liljans-området kring sjön Liljan och bergen omkring. Avsikten var att anlägga ett fritids- och rekreationsområde. Planerna skulle senare vidgas. År 1963 gav kommunen ut en tabloidtidning till alla hem där man presenterade idéerna om att bygga en helt ny stad mitt emellan Falun och Borlänge på papperet kallad Dalecarlia City.

Kommunalmännen Willy Jansson och Robert Backman hade flera år tidigare varit på en studieresa till USA och fått veta att massbilismen inom en kort framtid skulle ändra våra vanor och därmed direkt påverka stadsplaneringen. Det innebar att man i den gamla klassiska staden skulle tvingas att riva hela kvarter för att ge plats åt trafikleder, varuhus och parkeringsplatser. De såg framför sig att i stort sett hela Faluns centrum var föråldrat och skulle bli föremål för rivningar. Men det fanns ett alternativ som de tyckte var mera fruktbart och det var att bygga en helt ny stad med ett nytt köpcentrum utanför staden.

LÄS MER: Kritik mot miljonprogrammen

Ett annat starkt argument i Janssons och Backmans förslag var att Dalarna saknade ett tydligt regioncentrum. Kampen mellan tvillingstäderna Falun och Borlänge kunde upphöra om denna nya stad byggdes på rätt plats. Den planerades därför till markerna kommunen redan förvärvat vid Karlsviksbergets sydsluttning och runt sjön Liljan. Staden skulle täcka hela dalgången i ett läge sju kilometer från Falun och elva kilometer från Borlänge. För att ge projektet stark dignitet hade man anlitat olika experter. En av dessa var Torsten Marcko från Karlskrona med erfarenheter av stadsplanering både i England och i Frankrike. Han undersökte området och fann att det hade en sällsynt kraft och kapacitet för framtiden tack vare sitt centrala läge. I fortsättningen kunde man anlita den kunnige och kreative danske arkitekten Per Baastrup som redan fanns på plats.

Baastrup efterlyste en tydlig regionplanering för Falun-Borlänge med omgivningar. Den samtida planeringen hade stora brister genom de dåvarande kommunernas småskalighet och det saknades en helhetssyn över kommungränserna. Nu var det bråttom. Redan år 1967 skulle Stora Kopparbergs kommun upphöra och uppgå som en del i Falu stad. Willy Jansson ansåg att kommunen innan dess kunde bli en viktig aktör i planeringen.

Man skulle genomföra projektet i etapper. Först skulle man skapa ett nytt slagkraftigt köpcentrum och därmed påbörja ett samverkansprogram och ett närmande mellan städerna Falun och Borlänge.

Här skulle efter hand projektet utveckla ett modernt fritids- och rekreationsområde som skulle ge både Falun och Borlänge nya intressanta aktiviteter och upplevelser. Man skulle dessutom satsa starkt på att göra trakten attraktiv för turister. Därmed skulle man uppföra hotell, motell, stugbyar, campingplatser och restauranger. Mest anslående var planerna på en djurpark som skulle bli större än den som vid denna tid byggdes vid Kolmården. Man skulle vidare bygga ett ”Dalarnas Skansen” med hitflyttade byggnader från alla 50 socknar i landskapet.

LÄS MER: Här är stadsbyggnadsdebatten het just nu

Vidare skulle vid sjöarna Liljan och Runn byggas ett centrum för segling, kanoting och en Yacht-club. Man skulle bygga ett rederi för resor på Runn och en flygplats för pontonplan på Liljan. Sedan fanns tankarna att bygga ett för Falun och Borlänge gemensamt stadium för fotboll och friidrott. Man hade även tagit fram ritningar för en kongresshall i en kupolformad byggnad. Man sedan skulle man i området ge platser för småindustri, kontor, service liksom utbildning och vård.

Efter att ha presenterat detta först som ett ”fritidsområde” hette det 1963 ”den vidgade staden” – en helt ny stad på markerna i Liljansdalen. För att denna nya ort skulle få en egen kraft fick den arbetsnamnet ”Dalecarlia Town” vilket senare blev ”Dalecarlia City”. Men man kunde även använda namnet ”Dala Stad”.

Projektet presenterades i informationstidningen från 1963 på följande sätt:

"Stora Kopparbergs kommun tänker ge vårt bilbundna tidevarv med trånga städer och höga tomtpriser ett rymligt och tomtbilligt affärs- och industriområde mellan Falun och Borlänge. Kommunen har köpt 2,5 milj kvm mark nära sjön Liljan. Av den arealen anslås 1,7 milj kvm till den planerade stormarknaden i Liljansdalen, som blir mittpunkten i en bilregion med uppskattningsvis 150.000 kunder. Den klyvs av den snart fyrfiliga riksväg 60 och på ömse sidor av den planeras ett stort antal saluhallar för bilburen handel, utrymmen för grossistföretag och utställningshallar samt en motorby med serviceanläggningar och bilfirmor. Industrier och reparationsverkstäder får stort svängrum. Vid den vackra sjön planeras för hotell, motell, serveringar, camping och sjösport. Djurparken blir ett ovanligt inslag, och Liljan kan väntas bli ett turistmål.

Liljansprojektet är det största i sitt slag i Sverige."

Något liknande hade inte presenterats tidigare i landet och projektet fick stor uppmärksamhet och rikspressen, i radio och i TV. Man var genomgående entusiastisk och konstaterade att Dalarna, som snarast ansågs utmärka sig för en bakåtsträvande konservatism, nu i stället tagit steget in i framtiden före andra delar av landet.

LÄS MER: Köpladorna ritar om Sverige

Riksväg 60 – tidigare Rikstian – var då en tvåfilig betongväg. Här förklarade man att den skulle som en modern fyrfilig väg genomkorsa ett utvecklingsområde med stormarknader, restauranger, hotell och idrottsplatsen liksom en djurpark. Expressens tecknare Magnus Gerne inspirerades till att på ett uppslag i tidningen ge sin egen version av hur området skulle se ut bland annat med en restaurang som låg som en bro över motorvägen. Området skulle locka mängder av turister och Kolmårdens djurpark skulle få en värdig ny medtävlare. På andra sidan motorvägen skulle man mot Aspeboda bygga ett ”Dala-Skansen”. Tillsamman skulle det bli en turistmagnet av internationella mått.

Året därpå, 1964, var planerna långt framskridna för sammanslagningen av Falu stad, Stora Kopparbergs och Vika kommuner vilket kallades ”Stor-Falun”. Drätselkammarens ordförande i Falun var den tunge socialdemokraten Gunnar Östling. Han fick frågan om hur han ställde sig till Liljansprojektet. Tongångarna inom Falu stad var reserverade. Man var ju i full gång med att riva och modernisera staden och då behövdes inte något Dalecarlia City. Östling gav ett diplomatiskt svar:

"Det måste finnas en medveten strävan att sammanknyta Falun och Borlänge. En lokaliseringssvårighet i länet är ju att vi saknar en storstad. Men det tar låg tid att bebyggelsemässigt knyta ihop Falun och Borlänge. Jag är i princip positiv till Liljansprojektet. För att ta slutgiltig ställning krävs omfattande ekonomiska och tekniska utredningar."

Kommunalnämnden i Stora Kopparbergs kommun beslutade 10 juli 1964 att lägga ytterligare 235.000 kronor på en vidare planering. I augusti utgavs ännu en informationstidning där den tecknande arkitekten Aziz Wahby från Egypten på mittuppslaget visade några av projektets olika delar i fina färgbilder. Här ser man enligt texten Sveriges första ”super-market”. Byggnaderna var låga och vidsträckta och kännetecknas av stora glasgallerier. Bilderna visar att man var beredd att satsa hårt på en ny och modern nyskapande design.

Här används också flera för svenska språket helt nya och importerade begrepp som ”shoppingcentra”, ”storköp”, ”stormarknad”, ”drive in” och ”strövområde”. Man visade vidare skiss till ett nytt industriområde som inte hade några motsvarigheter i landet. Byggnader av detta slag skulle komma – med först 20 år senare. Man visade även en utställningshall i form av en glob som beskrevs utformad av ”en stjärnformad plan för rationell expogång. Enkel och tilldragande skalform.” Här kan man dra trådarna till den 25 år senare tillkomna Kupolen i Borlänge.

Den nya storkommunen ”Stor-Falun” som tillkom 1967 blev en första etapp inför kommunreformen 1971. Willy Jansson och Robert Backman väntade på att få respons för allt sitt arbete. Men planerna väckte stor oro i Falun, inte minst bland köpmännen som såg handel utanför stadskärnan som ett hot. Det blev därför svårt för falupolitikerna att stödja förslaget. Man ansåg att projektet var alltför vidlyftigt och orealistiskt. Jansson menade i sin tur att man borde ge planeringen högsta prioritet och att det nu brådskade.

Men inom den nya kommunen ”Stor-Falun” fick Willy Jansson ingen post av värde för att driva projektet vidare. Han hade fått en hedersam chefsplats för det kommunala bostadsbolaget Kopparstaden. Dalecarlia City hade därmed förlorat sin ”motor” och hela planen lades på hyllan under ett år. Året därpå lade falupolitikerna ned projektet.

År 1969, två år efter sammanslagningen, utgavs en sockenbok, ”Stora Kopparbergs socken – en historik”. Det mesta i boken gällde historien men på slutet hade ett kapitel tillägnats framtiden. Författare var Willy Jansson. Här fanns en framtidsvision för Falun och Borlänge av år 2000 som presenteras i en karta av ”Dala Stad”.

Inom Liljansområdet fanns nu nya funktioner som det för Falun och Borlänge gemensamma lasarettet. Här låg också den gemensamma högskolan för Dalarna och ett område hade reserverats för administration vilket skulle kunna bli säte för landsting och länsstyrelse. Området för turism och idrott, det vill säga. djur- och naturparken, ”Dala-Skansen” och idrottsanläggningar hade enligt uppgift utökades med 10 gånger den ursprungliga ytan.

LÄS MER: Var med och rösta fram Dalarnas fulaste hus

Helt nytt var också att Falun lät sina nya bostadsområden gruppera sig i huvudsak på sluttningarna längs sjön Runn. Falun skulle växa mot Borlänge. Artikeln kallas ”Den vidgade staden” och i den tryckte Jansson på det stora behovet av samplanering mellan Falun och Borlänge. Han påpekade att kritiken mot projektets vidlyftighet var mycket orättvis. Tvärtom var projektet är både realistiskt och väl underbyggt och skulle bli en stark drivkraft för hela regionen. Han dolde inte sin besvikelse:

"Dessvärre har den beslutande detaljplanetingen tills vidare fått anstå. Men detta betyder ingalunda att området skulle ha blivit mindre intressant eller förlorat sin aktualitet. (—) Karlsviksområdet kan komma att betyda oändligt mycket mera än vad företrädarna för Stora Kopparbergs kommun trodde 1962. (Men Borlänge och Falun med kringliggande kommuner kan bilda en centralort, som efter samplanering och projektering över gränserna kan bilda en stad med omkring 100.000 invånare redan 1980. En sådan stad kan ha alla serviceanordningar, utbildningsanstalter och den differentierade sysselsättning, som behövs för att skapa den erforderliga attraktiviteten. Det är då naturligt att området mellan Falun och Borlänge kommer i blickpunkten. (-) "

Willy Jansson avslutade sin artikel så här:

"Det är ofrånkomligt att samråd och samplanering äger rum mellan dessa båda städer. Kommunalmännen får icke agera som den skeppare, som så länge suttit på landbacken att han totalt glömt att styra sitt skepp på dess färd över haven. De får icke stänga in sig i sin kammare, stirra sig blinda på de egna problemen och i lokalpatriotisk nitälskan avvisa ett progressivt samarbete."

Det ironiska är att samtidigt med att projektet läggs ned presenteras det på en utställning på Dalarnas muserum. Det viktigaste i utställningen var arkitekt Aziz Wahbys bilder över restaurangen över vägen, motellet, verkstäderna, kongresshallen, supermarket samt Yacht-Club.

Dalarna var uppenbart inte moget att bygga det som kunde ha blivit ett eget regioncentrum och att aktivt arbeta för att Falun och Borlänge skulle knytas närmare varann. Gunnar Östling i Falun var inte helt negativ till idéerna från Liljansdalen. Han antydde vid ett samtal att han tyckte att Liljansprojektet innehöll många bärkraftiga inslag och att han hämtat viss inspiration härifrån till vad som senare byggdes på stadens andra sida - vid Lugnet. De planerna växte fram samtidigt som Falun beslutade att lägga planerna vid Liljan på is.

Falun valde därmed att lägga sina stora fritidsanläggningar med skidstadion, hopptorn, sporthall liksom senare sitt högskolecentrum på den norra sidan av staden och inte i riktning mot Borlänge.

LÄS MER: Fler artiklar i serien Vår stad

Annons