Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trädgårdssällskapet odlar kulturarv

/
  • Agneta Magnusson, Leksand, föreläste nyligen för medlemmar i Siljansbygdens Trädgårdssällskap på deras årliga frökväll som är upptakten för det kommande odlingsåret då man gemensamt beställer ur frö – och plantkataloger.

Annons

Brukar du odla samma sorts ärter som din farmor? Då förvaltar du ett kulturarv. Förmodligen är ärtan väl anpassad till just ditt område och jordmån, ger bra skörd och faller dig i smaken. Den ärtan ska du vara rädd om och låta gå vidare till nästa odlingsgeneration.

En som vet mycket om gamla grönsakssorter är Agneta Magnusson i Leksand. Hon har under ett antal år av stort intresse provodlat olika grönsaksfröer delvis i samverkan med POM – programmet för odlad mångfald.

POM är en nationell satsning för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter. Riksdagen beslutade redan år 2000 att POM skulle genomföras som ett verktyg att förverkliga konventionen om biologisk mångfald.

Agneta som under lång tid arbetat på Skansen bl.a med de kulturhistoriska programmen, föreläste nyligen för medlemmar i Siljansbygdens Trädgårdssällskap på deras årliga frökväll som är upptakten för det kommande odlingsåret då man gemensamt beställer ur frö – och plantkataloger.

POM har haft ett antal upprop för att kunna få in växtmaterial exempelvis rosor, lökar, frukt, krukväxter och fröer och insamlandefasen är nu formellt avslutad. En som bidragit med frö är Lena Påhlsson från Selja (hon med vigselringen på moroten ni vet). Lena har lämnat in kålrotsfrö som hon säkert kan följa tillbaka till slutet av 1800-talet och sin mormor. Östnor har blivit namnet på kålroten efter byn där mormor odlade. Roten är ljus, mild, söt, tidig och trivs i sandjord. Men vem vet var den härstammar ifrån. Mormors mor kom från Bonäs och mormors far från Hälsingland.

I de ekologiska odlingarna i Leksand finns både Rättviks gråärt som är en traditionell sort till ärtbulla och Sollerö gråärt som med fördel kokas till mos och äts med smör. (Det vore väl något för en lokal krog)

Bland övriga sorter kan nämnas en rödvitspräcklig böna Gauks som odlats i mer än 100 år i Lau socken på Gotland.

Engelsk spenat, Patienta skrev Årstafrun om i sin dagbok 1794 att hon plockade och stuvade den redan 4 maj.

Moster Annas spritärt från Skåne vann i barnbarnens smakjury.

Den vita rödbetan Blankoma tycker jag personligen känns som ett bra alternativ till röda fläckar på duken. Annars har jag inte mycket till övers för fel färg på grönsaker.

En sort som inte är så gammal men blommar förföriskt rosa är rädisan Raxe. Den kan man odla för de råa, omogna frökapslarna som passar i sallader!!!

Provodlingar företas både som ovan nämnts lokalt i Sverige och i Alnarp. POM är nu inne i utvärdering,-bevarande, och nyttjande fasen och det ska fram över 2016 generera en nationell genbank. Fröer förvaras bl. a i bergrum på Svalbard för att ha jämn, låg temperatur och för att sprida förstörelseriskerna. Ett hinder på vägen för tillgängligheten är EU:s direktiv och jordbruksverkets tillämpning av detta som säger att de flesta grönsaksfröer ska vara registrerade på en sortlista. Det kostar pengar och tar tid och kraft för fröfirmor som inte blir så intresserade av att registrera udda, lokala sorter. Man kan dock registrera sk bevarandesorter och amatörsorter på ett enklare sätt. I Europa är det hittills bara Österrike som i någon större utsträckning låtit registrera arvesorter.

Agneta berättade att det är fler sammanslutningar som tagit till uppgift att försöka bevara intressanta sorter. Bl.a ser hon numera fram emot att få sitt oranga kuvert i brevlådan. Det innehåller föreningen Sesams frökatalog.

Genom varumärket Grönt kulturarv kommer det att göras möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som samlats in genom POM. Någon böna finns redan nu och nästa år kommer en potatislök från Leksand.

MK

Mer läsning

Annons