Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Träden invaderar berget

Annons

Varder är skoglösa bergstoppar utanför fjällkedjan. Två kända varder är Anjosvarden i Mora och Tandövarden i Malungs kommun. Nu ser det ut som att varderna håller på och förlorar sina kala hjässor.

Den 764 meter höga Anjosvarden undersöktes 1986-87 av Pär Johansson och Bengt Oldhammer. De drog slutsatsen att de skoglösa varderna uppkommit genom ett kärvt klimat i kombination med skogsbränder.

Bengt Oldhammer har, i Svensk Botanisk Tidskrift, berättat om förändringarna vid Anjosvarden. Han konstaterar att från 1908 och fram till 1974 var varden fjällik, därefter har beskogningen ökat.

- Under 1990-talet och början av 2000-talet ökade igenväxningen snabbare än någon kunde ana, skriver Oldhammar.

Fotografen Peter Turander, Orsa, har dokumenterat förändringarna med bilder från 2005 som kan jämföras med äldre fotografier.

I samma tidskrift skriver professor Leif Kullman om förändringarna på Fulufjället där tall, gran och fjällbjörk flyttat sig uppåt, tallen så mycket som 145 meter sedan 1915.

- Klimatets uppvärmning i modern tid börjar på allvar omkring 1915, skriver Kullman som konstaterar att tillväxten varit förvånansvärt hastig. Många träd har fördubblat sin höjd de senaste 10-15 åren.

Också markvegetationen ändras. De gamla lavmattorna infiltreras nu av dvärgbjörk, ljung, kråkbär och i någon mån blåbär.

- Frodig och nästan heltäckande blåbärshed med smörblommor dominerar idag på platser där flera snölegearter tidigare hade sin svenska sydgräns.

Leif Kullman menar att det är kortare snöperioder och ökat nedfall av atmosfäriskt kväve som orsakar förändringarna i vegetationen och floran.

Det har skett förändringar på Fulufjället tidigare. Gamla fynd visar att för 9 600 år sedan hade tallen tagit fjällets högsta delar i besittning. För drygt 8000 år sedan fanns där sibirisk lärk. Ett stenkast in på norska sidan vittnar alm i krypande form om ett varmare klimat. Något som bekräftas av att på Storvätteshågna, som ligger sex mil norr om Fulu-fjället, har gamla ekollon och hasselnötter hittats.

För drygt 100 år sedan var trädgränsen på Fulufjället på väg neråt. Leif Kullman refererar till botanisten A.G. Kjellgren som 1891 konstaterade att många av de översta tallarna nyligen dött eller var döende och att helt friska tallar var en bristvara i skogsbandet.

Nu kryper dock trädgränsen uppåt igen.

- Av allt att döma är den högre trädgränsen, som utbildats under 1900-talet, unik för åtminstone de senaste 7 500 åren, skriver Leif Kullman, professor i naturgeografi vid Umeå universitet.

JAN NORBERG

Mer läsning

Annons