Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ridklubb i kris tvingas sälja hästar

/
  • Shetlandsponnyn Emma, som här ses i samband med julmarknaden på Väderbacken i november, är en de ponnyer/hästar som Smedjebackens Ryttarsällskap nu ska sälja för att förbättra ekonomin och samtidigt anpassa verksamheten efter förutsättningarna.

Många ridklubbar runtom i landet lever under tuffa ekonomiska villkor och Smedjebackens Ryttarsällskap är inget undantag.
Med anledning av det ska representanter för föreningen på torsdag ha en träff med kommunledningen.
Samtidigt är en försäljning av sju ponnyer och hästar nu inledd.

Annons

– Vi hade lite för dåligt elevunderlag för det ponnylekis och ridlekis vi drog i gång i höstas och behöver nu därför sälja fem shetlandsponnyer, säger ridskolechef Gita Karelius.

Hon betonar att det är viktigt för ponnyerna att de används ordentligt i ridverksamhet och detsamma gäller för de två hästarna som nu ska säljas.

– Som det har blivit används de inte tillräckligt mycket. Den ena av hästarna är också lite för stor för att fungera bra i verksamheten. Det är viktigt för hästarna att de har ett bra liv, vilket är en stor anledning till försäljningen.

Om alla sju hästar/ponnyer (av totalt 14 i ridskoleverksamheten) blir sålda tror Gita Karelius att det kan ge cirka 100 000 kronor till klubbkassan, vilket är välbehövliga pengar.

– Vi måste helt enkelt se över det här för att kunna fortsätta med verksamheten. Det är jättetufft med ekonomin.

För ett par veckor sedan hölls ett medlemsmöte kring ridskolans vara eller inte vara och då beslutades det om viss neddragning av verksamheten, inklusive hästförsäljningen, men att ridskolan ska fortsätta.

– Vi har ett 70-tal ridande i skolan och vill förstås ha den kvar, säger Gita Karelius.

För två år sedan beslutade kommunfullmäktige att ge 200 000 kronor till ridklubben, för inköp av sex hästar.

– Utan de pengarna hade det inte fungerat här över huvud taget. Det bidraget gick till inköp av stora hästar, medan de som nu ska säljas i första hand är shetlandsponnyer.

Så man kan inte se det som att ridklubben gjorde en bra affär med att få hästar för 200 000 och två år senare sälja hästar för kanske 100 000?

– Nej, nej. Jag var själv inte här och jobbade då, men de pengarna behövde klubben för att kunna hålla i gång ridverksamheten här. Utan nya stora hästar då hade det inte gått.

Gita Karelius tillägger:

– Försäljningen av hästar löser inte föreningens ekonomi på lång sikt. Det här sker lika mycket för hästarnas skull. De är inga maskiner som bara kan stå här och inte användas tillräckligt mycket.

Nu ser hon, som en av föreningens två anställda på Väderbacken, och styrelsen fram emot en givande diskussion med kommunledningen på torsdag.

– Vi behöver få diskutera igenom det här. För det är tufft ekonomiskt samtidigt som utvecklingen går emot att det är allt svårare att få ideella krafter att hinna med att lägga ner särskilt mycket tid i sådan här verksamhet.

Mer läsning

Annons