Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Ondskan var rolig"

/
  • Herr Pensel. I Torrbo utanför Smedjebacken håller Per ”Pensel” Johansson på att färdigställa ett hus med sjötomt. Han är dekormålare i filmens värld och har nyligen varit till Skottland i tre veckor för att arbeta med Guillous Arn-filmer, vilka totalt har tagit cirka tio månader i anspråk.  Foto: Karin Rickardsson

Annons

Från proper Östermalmsvåning till jordkällare på 1100-talet. Det är vad som kan ingå i dekormålare Per Johanssons vardag.

Han arbetar uteslutande i filmens värld och har nyligen varit i Skottland för att arbeta med Jan Guillous Arn-filmer varav den första har premiär senare i höst.

- Det blev en sväng till befintliga slott och ruiner, inspelningen blev på plats i borgar. Men det var komplicerat. Det Historiska Skottland följde alla steg. Väggarna fick inte beröras och allt som togs in skulle ha gummiklädda fötter.

- Halvfabrikat gjordes i Trollhättan och transporterades dit. Så är det med många filmer, det mesta görs i studios, som Masjävlar.

Så var det med Johanssons första jobb. Han arbetade med ådring och marmorering i Stockholm när han blev tillfrågad om han kunde utföra ett dekorationsjobb.

- Det var bananskalsprincipen. Allt skulle göras i en studio, vi byggde ett komplett torg med rådhus, gränder och allt. Det gick så långt att man tog in riktiga hästar och vagnar. Men nej, så kom regissören in: "Nej, det här går inte att filma." Allt revs!

- Det var min första kontakt med filmbranschen. Ändå blev jag kvar. Det är ett stimulerande arbete. Man vet aldrig var som händer. Sedan är det mycket den sociala samvaron.

När han får frågan om favoritfilm så konstaterar Johansson att han inte är så intresserad av att se filmer, så vi skrattar gott.

- Ondskan var rolig att göra. Vi hade flera lager på lager med målad tjärpapp som vi tog ner allt eftersom scenbytena. Det var extremt rationellt.

Per Pensel radar upp mängder med filmiska missar och vi skrattar rejält.

Smeknamnet fick han av författaren, manusförfattaren och scenografen Karin Alvtegen. Hon gick förbi honom på arbetet fullbelamrad med saker och Per konstaterade "här kommer Karin Kånka". När Karin gick förbi nästa gång sa hon "och här sitter Per Pensel".

Många känner honom som Johan också.

- Vi var många som hette Per i kompisgänget och då fick jag heta Johan istället. Det är vad jag svarar i telefonen hemma i Stockholm. Det är väldigt praktiskt när försäljare ringer och jag svarar Johan. De frågar efter Per och jag svarar; Nej, han är inte hemma... Jag vet inte när han kommer hem.

Per Johan Pensel Johansson ser sig själv som hemma i Smedjebacken, född på BB i Smedjebacken och skolåren avverkade på folkskolan. Och just nu håller han på att färdigställa ett egenhändigt ritat hus för åretruntboende på 160 kvadratmeter i Torrbo - med härlig sjöutsikt. I Smedjebacken är han också känd som Snurre-Per på grund av sitt engagemang för veteran-snurror.

Vad som blir nästa filmprojekt vet han inte. Det bladet är ännu omålat.

Mer läsning

Annons