Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klintan och hans polare knackar järn

/
  • Nöjd med kursen. Det har varit full fart på de trampdrivna ässjorna i gamla Medium i Smedjebacken under veckan som gått. Klintan Sommerklint är så nöjd att skinnet knottrar sig på honom när han pratar om smideskursen han tagit initiativ till.  Foto: Gunne Ramberg
  • Koncentration. Kjell Forsberg har gått in i sin egen värld och koncentrerar sig för att forma järnet som han vill.  Foto: Gunne Ramberg
  • Smider hela veckan. Klintan Sommerklint har tagit med sig ett helt gäng från Stockholm. De bor på pensionat i Smedjebacken hela veckan. De tio personerna satsar sin semester på att lära sig grunderna i järnsmide.  Foto: Gunne Ramberg

Annons

- Det är en lyckträff. Det är riktigt bra. Kolla på mina armar så får du se, säger Klintan och visar hur skinnet knottrar sig.

- Det är så jag ryser.

Efter att ha sett ett tv-inslag i Landet runt förstod Klintan Sommerklint, som numera bor i Stockholm, att i hans uppväxtby fanns det en möjlighet att få lära sig järnsmide.

Nu var det dags att göra något åt den där skaparlängtan.

Han drog ihop ett blandat gäng. Två av kursdeltagarna håller på med lajv, en är konstnär, och en tillverkar möbler. Förutom det gemensamma hantverksintresset har de flesta tränat självförsvar tillsammans.

Nu ville de lära sig smida.

Då ringde Klintan upp Ann-Kristin Treard i föreningen Våga Smida.

Hon satte ihop ett koncept som Klintan och hans gäng köpte.

Sedan i fredags är hela ligan på plats i Smedjebacken. Den största delen tillbringar de bakom väggarna i gamla medium.

Gänget vill inte ta rast. De tio kursdeltagarna har hållit ett närmast hysteriskt tempo sedan ankomsten.

- Det vi normalt lär ut under fem dagar har det här gänget lärt sig på två dagar, säger Ann-Kristin Treard, sekreterare i intresseföreningen Våga smida.

Hon är väldigt glad åt just den här kursen.

- Nu är Våga smida inte bara en lokal företeelse. Det här gänget kommer från en annan del av landet, och stannar en hel vecka.

Det verkar som om alla inblandade är nöjda och glada.

- Den största behållningen är att få knacka och forma. Det är som att få uppleva tiden med silversmidet igen, säger Klintan och går tillbaka till den trampdrivna ässjan.

Mer läsning

Annons