Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon bjuder på filmnostalgi

Annons

Några ambitioner att ta upp konkurrensen med Folkets hus digitala bio finns det inte. Visserligen tangerades den moderna tekniken även i meken-lokalerna eftersom gamla filmrullar överförts till praktiska dvd-skivor vid Filmarkivet i Grängesberg.

Och visst skulle man kunna tala om premiär, åtminstone nypremiär.

Men i det här sammanhanget handlar det snarare om en nostalgiresa där dåtiden förevigats med filmkamerans hjälp.

Dala Hembygdsförbund, Dalafilm projektet, ABF, Gamla Meken ryms i arrangörsstaben.

Men den verkliga drivkraften i sammanhanget är ändå Christina Norlander.

Det var hon som exempelvis i en fuktskadad kartong hittade den film som visades först i onsdags - en hockeymatch mellan Morgårdshammars IF och Ludvika FFI.

Vem som filmat, när matchen spelades, vem som vann är relevanta frågor som åskådaren ställer sig. Christian Norlander har inte ens den blekaste aning om vem som höll i filmkameran.

Men att det var frågan om de gamla ärrade lagen rådde det ingen tvekan om. Här var det inte frågan om att skydda vitala kroppsdelar som huvudet. Någon enstaka spelare hade rustat sig med något som möjligen kunde liknas vid en hjälm.

I övrigt var det bara huvuden och några med toppluva. Inte ens målvakterna hade skydd för ansiktet eller huvudet. Tydligen var hockeyspelarna tuffare förr i världen...

Tre filmer fanns på onsdagens tablå. Den andra handlade om invigningen av Herosvallen 1934, en stor festlighet som lockade runt 4 000 personer och där en rad av dåtidens prominenta personer var på plats.

Här fanns allt från landshövdingen Bernhard Ericsson till världsstjärnan i diskus, Harald Andersson.

Gemensamt för de två första filmerna var dels att de var svartvita, dels frånvaron av ljud.

Känslan av stumfilm förstärktes av Folke E Larsson som bänkat sig vid pianot och spelade med genom filmernas handling.

Den tredje filmen hade heller inte filmats med ljud. Däremot var den i färg och så hade filmproducenten Curt Lindahl lagt till glada orkestertoner som osökt manade fram känslan av det filmen handlade om - midsommar i Smedjebacken 1958.

Här ökade troligen också chansen för att flera i den cirka 40 personer stora publiken skulle känna igen sig med såväl Smedjebacken som ansiktena. Filmaren fokuserade bland annat förberedelserna vid den stora festplatsen i Bullerdalen.

Vidare fick man följa ett sällskap med vackra unga damer som åkte med Najaden längs Barkensjöarna och ner till slussarna i Fagersta. Uppgifter gör gällande att damerna var 1958-års kandidater till Kanalflickan.

Att filmerna reste en rad frågetecken står klart. Men chansen är stor att många frågor får ett svar.

Onsdagens filmvisning och de som väntar under våren väntas nämligen leda till att studiecirklar startas.

Filmerna ska sättas under lupp och analyseras för att höja tidsdokumentens värde för kommande generationer.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons